Aftonbladet – 3 januari 1866, sida 1

det finns pratmakare tillräckligt ändå här i verlden. Hon är en blygsam, anständig flicka — den enda af den sorten ibland dem alla derute, skulle jag tro, och det är en stor prydnad: för alla qvinnor, om de bara ville inse det. Godt, Robert; men haf i alia händelser ett öga på dem; då äro främlingar, och folket häromkring äro ofta tvära och ohyfsade mot främlingar, som du väl vet. Jag skall se till; och hvad Rachel beträffar, sä förstår hon att hålla narrarne på bfstånd — jag märkte det första dagen:4 Söndagsaftonen kom; byns invånare samlade sig i grupper omkring krogen, handelsboden och andra tillhäll, och deras bullersamma skratt ljöd näsan skärande i öronen på benne, så ljutva och högtidligt lugna Rp tes luften och himlen vara. Robert Hathorn vandrade ut åt baksidan af huset för att i ro njuta: af solnedgången efter en veckas släp. Bakom den största ladan var ettslags skjul, och från detta -skjul hördes, då han kom närmare, ett ljud, som föreföll honom stå i en lika ljut öfverensstämmelse med denna fridfulla solnedgång, som landtfolkets råa munterhet var oharmonisk. Då han kom fram till baksidan af skjulet förnam hati, att det var Rachel, som läste högt ur bibeln för sin farfader. Orden voro gyllene och föllo likt dagg på alla deras sinnet, som-hörde dem — på Robert, som osedd lyssnade till dem; på Patrick, hvars lättretliga lynne lugnades och förmildrades, och på Rachel-sjelf, som i detta ögonblick tycktes mera hoppfu!l och mindre skygg och sluten än vanligt; Hennes röst, alltid ljuf och: melodisk, blef fylligare och mera smältande-allk som hon läste, och när hon slutade, sade hon med en: blygsam innerlighet; som man kpappt skulle väntat sig Kos