Aftonbladet – 3 januari 1866, sida 1

Vänta, min flicka!? sade mrs Hathornrogo de sig undan från alla de öfriga och Robert?, ropade hon, ?vill du ej kommjyy hit?? Robert tog på sig rocken och kom ut. Det är en gammal soldat, Robert, ock ektes nöjda, när de fingo vara tillsämans allena. Under loppet af en dag eller två började ördemännen upptäcka, att Rachel var våcde tyckas vara godt, anständigt folk, bådsr, och då blet hon ett föremål för myctvå.? an mer eller mindre ohyfsad beundran. En gammal soldat??:sade Robert, i delen gjorde lika litet intryck på Henne, som han. med: intresse: betraktade den gamle; som, ehuru styf ilederna, ännu var mycket rak. Ja, unge man, sade denne frimodigt, när jag var så gammal som ni, då stridde jag för landet; och nus: ser ni, får jag inte arbeta på det? Red Robert såg på sin mor. Acz, Robert, sade hon, ?vi kunna alla få lefva tills vi blifva gamla och hjelplösa;t. om det är Guds behag.? att säga nej åt en gammal soldat; men han är mycket gammal och den unga qvinnanp ser ej stark ut; jag vet verkligen ej hurö jog skall ackordera med dem? . Räkna våra båda skäror sora en, sir?, svarade flickan saktmodigt. Må så vara?, sade. Robert; ?i alla händelser skola vi låta erförsöka.? vände till. sitt arbete och korporal Patrick, tv detta var gubbens namn, vägrade ej lävgre den närande aftonmältid, som bjöds honom, efter han-kunde få arbeta för den dagen derpå. Följande morgon klockan sex. voro alla ute i hveteåkern; män -och qvinnor: Ro bert Hathorn främst af alla, ty Robert var en af de bästa skördemänneni,hela trakten. Månget försåtligt stickord fälldes på Patricka och hans sondotter Rachels bekostnad. Den gamle mannen svarade ofta, men Ruchel knappast någonsin: — Vid dägens slut Godt?, sade Robert, ?det tyckes hårdt g Han åter: 1 ras stickord. Hon undvek dem med ett Ut förakt, som-ej lemnade tillfälle att ga stort merä, och då togo hennes landt sa beondrare: ane, Rachel var blek, och kanske detta var ilet, hvarföre hennes skönhet ej föll i nen med ens; men när man: blef bekant fp hennes ansigte, var hon verkligt vac Hennes långa ögonhår voro förtjude, henhes ögon fulla af själ; hennes fina, hennes hy hvit och genomskin-och emellanåt lifvades hennv8 ansigte 0 lätt rödnad, som gjorde henne riktigt lig. Det måste dock medgifvas, att hon visade sig tll sin fördel ute -på fältet id ekördefölket, ty der tycktes hon känna omgifven af fiender, och hennes natorl värdighet urartade till en viss bitterEtter en tid fattade mrs Hathorn ta för henne; och när hon fann sig i da goda, maderliga. varelses närhet tyckttennes skärpa förmildras och hennes Kförbytas i en ej ovänlig tenkfullhet: s Hathorn sade en afton -till Rosxert: ?brt, se på den der flickan. Försök, oy kan få reda på hvad som fattas he, Hon är en så god flicka, som nå: gN gått i ett par skor, men det skär mijhjertat att se på henne;: hon är lik en ymorbild. Det är: ej naturligt att vary sluten vid hennes ålder, SL svarade Roberts låt henne vara; parti med qvinnorna emöt