Aftonbladet – 2 januari 1866, sida 4

Om skorstensfejaremonopolet. Till Redaktionen af Aftonblodet,. Det har ofta förvånat insändaren, att i vår tid, som -i alla rikwingar hyllar fri täflan, ett sådant monopol, :som Stockholms skorstensfejares, kunnat få oantastadt fortfara. Hvarför skola väl Stockholms stads husegare ha endast nio skurs:ensfejare att vända sg till? -Månne icke sotningsarbetet i allmänhet skulie bli. lika bra, och måhända bättre, samt. dertill.: billigare och villigare verkstäldt, om det af öfverståthällareembetet den 5 Juli 1855 utfärdade reglemente. till en del upphätdes och skorsienstejningen blefyve en fri handtering, i likhet med andra handtverksyrken. Murare, kakelugnsmakare m. fl. kunna ganska väl ordna ettsotningssystem. Husens antal har under sednare åren betydligt tillvuxit, men sotarnes an valhar ingalunda vaxit iproportion. Detta bar visserligen varit ganska vinstbringande för de få monopolie-itnehafvarne, som ätminstope i vissa distrikter draga en inkomst uf 184 20-000 rdr; under-det de för yrkets utömming hålla 8 A 10 lärlingar och en gesäll; men det bar deremot varit en betydlig olägenhet för stadens mvånare; som blifva illa betjenade med sotning. Det finnes visserligen-distrikter, som äro mycket belåtna vied sin skorstensfejare, men s: äringalunda förhållandet öfverallt; och en fri täftan skulle