Aftonbladet – 2 januari 1866, sida 4

Ådle menniskovänner! En fattig enkling, med 5 minderåriga barn och som nyligen mistat sin hustru efter hennes sista nedkomst, beder den, hvars hjerta röres för nöden, som nu satt sin tryckande fot inom hang tröskel: tänk på de-små, som ropa efter bröd! Hyran är obetald, och ingen annan utväg fins nes än att anropa dem, som tänka på nödens barn: Gud välsigne den hand; som lättar en tung börda, en suck till Honom, som sade: Låt barnen komma hit till mig, och tacksamhet mot välgörarne, är den enda ersättning jag kan gifva. I djupaste ödmjukhet — Carl Johan Forsström, boende i N:o 24 Stadsträdgårdsgatati å Söder.