Aftonbladet – 2 januari 1866, sida 2

två miPderifrån, men skölte mrs Mayfield: landtbruk, till följd af någon vänlig öfver enskommelse, hvilken de båda godt för stodo sig på, ehuru få andra menniskoi skulle kunnat det och allraminst en knip slug advokat. Sanningen att säga, så voro invänarne liksom sjelfva huset litet efter sin tid; de hade inge slägtiogar utom dem, som vi stades inom dessa fyra väggar, och käns: lan för blodsbandet var särdeles stark ho: dem alla. Hathorns hade en enda son, Robert en gosse med karakter; han var tystlåter och ansågs af många för butter, men har var icke butter, endast tillbakadragen och tänkande och måhända litet mer fri frår lättsinne, än som anses kläda en ung man. Han hade stor fasthet och kar: ktersstyrka: man kunde se det på hans panna och hans jemna, allvarliga sätt, som var fritt från alla omvägar och krumbugter. Hos Ha ihornsbodde :enmr Casenower,..en f. d. affärsman, som dragit sig ifrån affärerna. Han hade blifvit utlöst ur en firma i Lon. don i anseende till sitt vetenskapliga sätt att betrakta saker och tiog; de hade förlorat så mycket penningar derpå!l Han hade kommit till Hathorns på en månad och nu varit hos dem ett år-utan att det tycktes hafva fallit någondera parten in, att man skulle skiljas ännu så länge. Detta goda förhållande kunde likväl ej förekomma oupphörliga me: ningsstridigheter --emellän Casenower och gamle Hathorn. Casenower, vetenskapsmannen, hade läst alla böcker, som kemisterna skrifvit om landtbruket och tillåtit sig att sätta tro till hvart ord. Hathorn studerade ingenting i den vägen mer än fåren, jordmånen, skyarne och åtgången vid marknogr derna och läste dem någongång orätt ehuru ej så särdeles ofta. Rose Mayfield var en ung enka, frisk som en ros, liflig, fri och glad; hon tyckte om sällgkaper och var själen och lifvet deri byarthelst hgyo kom, Hon älskade kurtis