Aftonbladet – 2 januari 1866, sida 2

tPrat — är zö8sen tokig? Bevara mig Squire Phil as det ju tillammans mer Hunley och Norten och hela Lydalls farm Det förstås att de allesammans vore min: genom arfsrätt, om hvar och en finge hvac honom tillkommer: men de testamenterade: ju bort ifrån 053 för femtio år sedan Hvem vet icke det? Nej, Squire Phillips har för fasta rölkter der, att vi skulle kunne rycka upp bönom, Det tillhör ej Squire Phillipst, var de lugna svaret. Hvem tillhör det då?4 Dig, Rose (ller, om ej dig, far derborta — men a jag ej storligen miss. tagit mig, ör det dig. J:g äringentalare4, fortfor Robert; Sderföre har jag upp: tecknat fakia I ter mitt bästa förstånd. Jag skulle t du ville se på det bär papperet. inde med detsamma läsa upp det h mor; jag måste göra min runt tobert begaf sig ut, för att se t rje ko blef fodrad och hvarje g rättmätiga andel af trägets inn: ;; Mr. I i 3 Roberts papper och läste hved h de skrifvit — ett eller annat tjos af shå korta meningar, hvar och en utgörsade en länk i en kedja af fakta — och slut jden blef denna: För femtia år sedan h.de mra Mayfields farfar afbrutit all förbinde!se med sin son, drifvit honom ur sitt hus och gjort honom arflös, samti hans ställe adopterat Squire Phillips fader. Den arflöse, som af sin mor försågs med penningar, hade haft framgång i verlden och röstat sig ölver förlusten af sin fars farmer genom att köpa sig en eller två egna. Han og före sin far och testamenterade allt hvad han egde till sin dotter, Rose. Slutligen dog den gamle vid en oerhördt hög älder, och till följd af hans testamente tog Squire Pbillips hans gårdar i besittning; men här kom Roberts upptäckt emellan. Af dessa fyra små egendomar hade en kommit i farfaderns händer från hans hu-j strus far, och penum hans kustru uch ett