Aftonbladet – 2 januari 1866, sida 2

resonerade gubben, och det bevisar, att hon i botten har en viss aktning för Robert ändå.? Dea gode farmerns säkerhet blef snart skikad af en liten omständighet. Bix farm, som låg blott en mil ifrån mrs Msytields, blef ledig och en vacker deg arrenderad af en främling från Berkshire. Att tillträda ett arrende är något, som vanligen drar ut flera månader; men den nye arrendatorn, en munter, ogenerad ung sälle, kom en dag att bese sin nya farm och till Hathorns stora förvåning gjorde han med detsamma ett besök has honom och frägade helt frankt efter mrs Mayfield. Vid äåsynen af den nykomne rodnade den unga damen ända upp till ögonen, och presenterade honom för sin kusin som mr Hickman. Namnet, tillika med bennes sätt, förvånade Hathorn, men han sade ingenting till Rose. Han frågade sedan sin hustru, hvem denne Hickman var. Han är en främling för migX, var svaret, fröga Rose; jag har hört att han var en af hennes tillbedjare der borta i Abingaon. Här var en ny, oroande upptäckt. Den zode farmern blef mycket ångellg: men landtjolk hafva mycken naturlig takt. Han sade föga — han blott varskodde Robert, som ;j tycktes taga illa vid sig öfver underrätelsen, och höll sig för egen del på utkik. Samma afton satt hela familjen tillsamnans vid solnedgången i Hathorns matsal — farmern rökande ur en kritpipa, mrs Ha horn sysselsatt med sömnad, mrs Mayfield sick ut och in i några bestyr; men Robert äste mödosamt i några gamla rättegångs vandlingar, som mrs Mayfield lemnat honom reckan förut. Detta hade varit den unge nannens sysselsättning nu i flera qvällar, ch mrs Mayfield hade ryckt på axlärne åt ionom och ne luntor mer än en gång. Som hon vid närvarande tilliälle fann ummet tyst och stilla, ett sakernas till tånd, som hon afskydde, sade hon till mrs la:horn i en förtrolig hviskning, så klock-! ik, att de alla hörde dem; hvilket också är meningen: j