Aftonbladet – 30 december 1865, sida 2

allt slutats? Bättre, vida bättre hade det va rit för båda, att de aldrig hade träffats. Hoi hade neddragit honom tiil sin egen olyck liga lott, och han hade varit ur stånd at rädda henne. Hon hade varit hans plåga och ban icke varit hennes sällhet. ie äl skade — Gud allena visste huru ömt och trofast — men mera än kärlek benöfsa i detta lifvet, och detta mera fattades dem. En knackning på dörren uppväckte henne ur hennes drömmar; Beatrice steg upp och öppnade dörren mycket sakta. Ute i för stugan fann hon värdinnans lilla dotter. YUrsäkta frun, hviskade barnet, det är en herre der nere, som önskar tala med er. Mamma had honom gå in i salen, tör att inte störa mr Gervoise.? Beatrice kasiade en blick bort åt sängen. Gilbert låg tyst och lugn. Hon kunde lemna honom för ett ögonblick, och så läste hon sekta till dörren och gick ned. Det dröjde en stund innan hon kom till baka. Dä hon var så nära, att hon kunde se dörren till sin mans rum, stannade hon helt förvånad. Huset, i hvilket de hade flyttat in, var ett gammalt hus och låg vid en gammal. modig gata. Trappan var bred och förstu: gorna äfven breda och rymliga. Tvenne rum i andra våningen och ett kök på nedra boiten var allt hvad Beatrice nu hade; och hennes bäda dörrar stodo långt ifrån trappan, emedan förstugan, som sagdt, var gan ska stor och rymlig. Men då Beatrice, som hade ställt ljuset på öfversta trappsteget, nu kom tillbaka, frapperades hon at det fak. tum, att denna förstugas dimensioner hade betydligt minskats. Någonting liknande ett mörkt bylte lutade sig mot en af dörrarne, pch detta knyte bar en hvit mössa. Hade något af barnen gått upp ur sängen? Hun