Aftonbladet – 29 december 1865, sida 4

Rättegångsoch Polissaker. Angående de båda sednaste eldsvådorna, jolaftonen uti huset n:r 46, C, vid Malmskilnadsgatan och matten efter annandagen i huset n:r 31 vid Pilgatan, har i dag ytterligare polisförhör hållits. utan att utrönas kunde huru elden på någotdera stället uppkommit. Målet rörande den förstnämnda branden får bero på vidare anmälan; hvad den sednare beträffar anstår saken till onsdagen, då handlanden Höglund åter skulle iakttaga inställelse. — Örebro den 23 Dec. ÅA sednaste höstetinget med Glanshammars härad hade fördelsmannen Olof Andersson såväl å egna vägnar som i egenskap af fader och målsman för sin omyndiga dotter Johanna Sofia Olsdotter, samt desslikes bemälda Johanna Sofia sjelf till ofvannämnda ting instämt hemmansegaren Karl Anders Ersson och pigan Karolina Nanfeldt (alla i Södra Lungen, Götlunda socken) med anhållan, att, som K. A Ersson innehaft och utspridt en skrift om bemälda Johanna Sofia af missfirmelig och smädelig beskaffenhet och som sårat tukt och sedlighet, hvilken skrift Karolina Nanfeldt äfven innevarande år meddelat och i sällskap afsjungit, hvarigenom allmän förargelse uppkommit, de åtalade mätte lagligen näpsas. Den ifrågavarande skriften — en slagdänga at den mest gemena och råa beskaffenhet. och hvilken allmän anständighet och tryckfrihetslagen förvjuda att ens delvis här meddela — var i stämningen intagen och upplästes inför rätten, sedan obebörige åhörare blifvit aflägsnade. Af ensednare tillkommen handling i målet upplyses man. att kärandena förskaffat sig visan i sin helhet å så sätt, att den förorättade flickans broder ockat Karolina Nanfeldt att sjunga den åtalade visan, hvarvid brodern npptecknat densamma, De båda anklagade förnekade på det bestämdaste det föga atundsvärda författareskapet till nidvisan, men medgåfva, att de en gång hvar för sig sjungit den i-sällskaper, och att de hört andra slunga den förut. Såväl de anklagade, som nämnden och kärandens ombud, länsman Halling, betygade, att Johanna Sofia aldrig gjort sig känd för iättsinne eller benägenhet dertill. Enligt de sednares utsago, förde hon enstilla uch gudtruktig vandel samt deltog ej i den öfriga ungdomens lekar och nöjen, i hvilken sednare omständighet man, att döma om vissa delar at visan, fär söka orsaken till dess uppkomst. — De anklagade dömdes, jemlikt 16 kap. 8 och 9 S och 18 kap. 13 i nya strafflagen, till tre mänaders fängelse samt skyldighet att ersätta motpartens rättegångskostnader. Domen är öfverklagad i hofrätten, hvilken den 11 sistl. December resolverat, att de ingifna besvärshandlingarne skola delgifvas kärandena och deras förfMaring deröfver infordras. Den förorättade flickans fader hade jemväl till hofrätten ingifvit en skrift, i hvilken han fri tager och ber om pardon för Karolina Nanfeldt, men vidhåller sitt ansvarspåstående mot Karl Johan Ersson. (N. A)