Aftonbladet – 29 december 1865, sida 3

straxt invid landsvägen, och nu visade de sig för honom såsom en enda hemsk mass: af lågor, från bottenvåningen ända upp til skorstenarne. Hettan var så stark, att de närmaste träden i alln redan voro svarte och kolade, men de som stodo nära inkörs. grindarne varo ännu i godt behåll och skulle så förblifva. Huset allena skulle komm att förstöras af lågorna. Hela byn hade kommit på benen; man hade ört en gammal spruta till brandstället, men a! en eller anvan anledning ville den icke göra gagn. Mr Gervoise trängde sig fram genom folkmassan, som lemnade rum för honom, till dess han kom fram till port. vaktarstugan. Der träffade han mr Didson. som stod med händerna i fickorna och med största lugn i verlden betraktade eldsvädan. Han kastade en skarp och forskande blick på mr Gervoise, men tog för öfrigt inge notis om honom. Det var en förekräcklig olycka4, sad mr Gervoise, i det han närmade sig honon och fog på sig en Ingn min. Ja, en svår olycka, svarade mr Didsor torrt. Jeg förmodar ni vet hvarest elder bröt ut? Mr Gervoise försökte svara, men tunga lådde vid hans gom. Intet menniskolif har likväl blifvit spildt? återtog wr Didson, ?och ehuru elden brö ut på så många ställen på en gång, sålyc kades vi dock atträdda silfret och taflorna. Mr Didson?, sade mr Gervoise och skälf de af sinnesrörelse, elden bröt ut sedar jag hade rest — tjenstfolket kan bevittna at den bröt ut sedan jag rest.? ?Nå ja, det är ju inte heller någon son anklagar er, mr Gervoise?, sade mr Didsoi med ett leende. ?Jag har fiender, sir?, inföll mr Gervoise