Aftonbladet – 29 december 1865, sida 3

dig!4 Derpå satte domaren på sig svarte mössan, som om han ämnade uttala döds domen, och sade med hög och tydlig röst: Mr Gervoise, ni har blifvit med klara och tydliga bevis förvunnen till at ha gjort er skyldig till en mordbrännare: ohyggliga brott; för detta brott komme ni vu att lida lagens högsta straff. — tJag gjorde det intel... Jag gjorde de inte !? stammade mr Gervoise. Med det. samma vaknade han, satte sig upp i sän gen och såg huru morgonsolen sken in : ans rum samt värden på George? stå ende i dörren och betraktande honom med ett blekt och uppskrämdt ansigte. cOm förlof, sir... började han. Mr Gervoise kände en dödskyla genomtränga bela sin varelse. Polisen var utan tvifvel der nere, han var misstänkt, skulle bli häktad, ställd inför rätta och dömd. Hvad är det?t framstammade han med svårighet, ty hans läppar voro torra och brännande. : ?Mr Antony...4 började värden. Det var säledes hans son som var gripen. Mr Gervoise var alltför sjelfvisk för att icke känna en lättnad dervid. cNä, hvad är det med honom? frågade han med mera lugn. ?Han har blifvit funnen, sir.4 Mr Gervoise började ana en ny olycka. Funnen? Hvar och huru hade hans sor blifvit funnen? Värdens svar kom långsamt och tvekande, men klart och tydligt, och mr Gervoise föll tillbaka i sängen med ett qvidande läte Hen var en elak och grym menniska, mer en an-trykning af mensklighet, som sällar lemnar hjertat, talade nu till honom. Död! Ja, Antony Gervoise hade blifvit funner