Aftonbladet – 29 december 1865, sida 3

nade till henne med sin vanliga orubbligs köld; slutligen tog han fram sin plånbok och antecknade något deruti. Mr Gervoise kunde icke längre uthärda att se på, uten aflägsnade sig hastigt. Hvad var det hon hade sagt åt lagens man, och hvad var det som denne hade antecknat? Säkert något som skulle fullborda hans undergång. Han gick in i byn, trädde in i värdshuset och begärde något att äta; men då kail fågel, skinka och åtskilliga andra läckerheter dukades upp åt honom, kände han att han icke förmådde smaka en bit och tillsade om att ett rum skulle göras i ord ning åt honom. Han visades in uti ett i första våningen — ett litet kallt rum, med en sparlakanssäng af dystert utseende, och föreedd med omhängen af smutsigt kattun. Mr Gervoise gick till sängs, men kunde icke sofva på flera timmar. Han var störtad och ruinerad, och tyngden af hans bekymmer var honom för svär att bära. Slutligen sjönk han i en feberaktig slummer, men endast för att förföljas af drömmar, vida förskräckligare än den nskua verkligheten. Bland dessa syner var det tvenne som oupphörligt tfterkommo. 1 den ena såg mr Gervoise sig sjelf sätta eld på fönstergardinerna i sitt rum; och då lågan flammade upp, medan han ännu stod med ljuset i hand, kände han någon som fattade ag i honom bakifrån, och mr Didsons ironiska stämma sade: eGripen på bar gerning, mr Gervoise! Ni kan inte neka till det — ni är gripen på bar gerning.? Från denna plågsamma dröm vaknade mr Gervoise för att fälla i en ännu mera ohygglig--Hanstod inför domstolens skrank, hans. advokat hade hållit sitt försvarstal, dch juryös Ordförande uttalude ördet?skyl