Aftonbladet – 29 december 1865, sida 2

MM Usling !4 ropade hans far, ryckte ifrån honom buteljen och kastade den till marken. Usling, vet du hvad du gjort? Allt hvad jag egde, hvarenda skilling, vari detta hus. Joså, ni tänkte således återvända till Carnoosie!X sade Antony och gaf honom en törstulen blick. Ni tänkte således återvända uten mig. Jag sade er ju att ni skulle taga med er edra reverser och andra värdepapper, men pi tänkte bedraga mig. Jog har alltid visat mig öppen mot er, fastän ni ständigt velat lura mig. Det var i ert rom jag anlade elden! tillade Antony triumferande. . En djup, sjelfvisk, häftig förskräckelse grep mr Gervoise då han hörde dessa ord. Elden hade blifvit anlagd i hans rum; det var honom som brottet skulle komma att läggas till last. Gemena usling! skrek han och vände sig om mot sin son, gripen af raseri och iörtviflan. Huru vågade du göra det?4 Ert häftigt skratt var Antonys svar. Jag tvär mina händer4, sade mr Gervoise, i det han ryggade tillbska för honom och likasom tycktes vilja stöta bort honom med händerna. Gå din väg, likasom jag går min. Rätt så, jar, svarade Antony och satte sig ned på en bänk, medan hans far skyndede ia på den närmaste stigen. Den tanken, att han efter sannolikhet skvlle bl: misstänkt för Antorys däd, gjorde mr Gervoise nästan alldeles utom sig och kom honom att glörma sila sing andra bekymmer. Han skyndade framåt gerom skogen, medan Åntonys rusiga s cech jubelrop läto allt svagare och svagare, och tog vägen till Carnoosie. Han såg icke det gamla huset förr än han kom ut ur skögeu