Aftonbladet – 29 december 1865, sida 2

utan att bekymra sig om sin fars kortar andedrägt; men mr Gervoise gjorde ing invändningar — till hans stora belåtenbe vundrede de bort från Carnoosie med el fart af fem engeleka mil i timman, oci hvarje steg lättade honom från en tun; börda. Slutligen blef han likväl nästan all deles utmattad, och som han nu ansåg al fara vara öfverstånden, började han eat opponera sig. SHvad menar du med att gå så der för skräckligt fort, Antony?4 frågade han för trytsamt. Antony svarade icke. De hade nu kom mit fram till backen, från hvilken man vic ändan af en Jång all kunde under Jjus: sommearaftnar se Carnoosies fönster glänse som guld i den nedgående solens stålar Antony sträfvade upp till spetsen sf backen sknggade ögonen med handen och blickad: länge och allvarligt på huset, som de huds lemnat. Men den punkt, der de stodo, va naken och dyster, och mr Gervoise önskade att vandra långsamt framåt, men icke at stå stilla i den kalla aftonluften. Kom på, Antony, sade han, skälfvande af köld. Ett sakta skratt var Antonys svar. 4Se!4 sade han och pekade bort åt Car noosie. Mr Gervoise såg den gamla byggnader resa sig som en mörk, fyrkantig massa mo den gråa himmelen, men såg ingenting annat. uJag sade er att jag skulle göra det! sade Antony i triumterande ton. Jag sade er att jag skulle göra det. CAniony, hvad är det? ropade hana far. det förskräckelsen nästan kom blodet at stelna i hans ådror. 4Jag sade er att jag skulle göra dett, sade Antony och nickade ät fadren.