Aftonbladet – 29 december 1865, sida 2

?Nej, visst inte. Jag har ätit, och du har ätit; lät oss af-luta denna smärtsamma affär så fort som möjligt. Mr Gervoise talade med synbar glädtighet. Antony hörde honom med ett biste:t leende och sysselsatte sig med att titta på de breda ekbjelkarne och den bonade ekpanelningen i matsalen. Ni fär inte i brådkvstet en matsal sådan som den här, sade hav; och maken till taflorna här får ni säkert heller inte; och silfret sedan, och de antika möblerna och vinerna, både Chåteau Muargaux och C:os Vougeat — det är allt håråt att lemna dem : och champagoen sedan — men pi bryr er just inte så wnycket om hvitt vin.4 Min kära gosse, nu gör du mig orätt. Jag värderar högt aila dessa saker; me inte kunna de på något sätt komma i jem förelse med din välgång. Det är din för lust som går mig till bjertat, Antony. Autony skrattade torrt och likgiltigt. tBeatrice må gerna komma och taga dem i besittoingX, sade han bittert, och lemna dem åt sina barn. Jag önskar att de måte få mycket nöje af dem. Det var en elak glans i Antonys blå ögon, som oroade hans far. Ban steg ha stigt upp från sin stol och talade om stt göra sig 1 ordnin:; men Antony svarade buttert att han var färdig, gick d-rpå ut ur rummet och lemnade ät rr G-rvoise att bestyra om det öfriga. TRETTIONDEFÖRSTA KAPITLET. Det var änvu stora ljusa dacen då mr Gervoise och hans son åkte bort från Carnoosie. Mr Gervoise andades betydligt lättäre, då grindarne stängdes eiter dem. Han hade aldrig hoppats att så lätt få Antony