or vv rr NV at EN IG LIV UUAVHA VJUMA DIR på bränvin, öl och punsch, tilldess han blef betydligt rusig. Nu lockade de honom med sig till den ensliga Bengt Ekenhjelmsgatan, hvarest de kastade omkull honom och fråntogo honom hans plånbok med deri liggande 12 å 15 rdr och den han hade förvarad uti en ficka inpå västfoåret. De gingo dervid så våldsamt tillväga, att västen söndertrasades i grund och fickan bortrefs. Norelius, som omtalade händelsen för en poliskonstapel, fördes af denne till vaktkontoret vid Adolf Fredriks torg, hvarifrån ett par konstaplar medsändes honom för att om möjligt få reda på rånarne. Detta lyckades också snart nog genom fö frågningar på krogarne, der sällskapet varit inne, och voro brottslingarne de beryktade klockskojrarne förre kyparen Carl Gustaf Bengtsson, förre plåtslageriarbetaren Carl Johan Wiberg samt förre tapetserarlärlingen Carl Johan Söderholm. Dessa efterspanades och, såsom förut straffade personer, häktades; men, ehuru de icke kunna förneka sig ha varit i Norelii sällskap, bestrida de dock efter vanligheten att ha på något sätt våldfört sig å honom. Deras uppgifter om förhållandet äro likväl stridiga med hvärandra, hvarjemte de hvar för sig blifvit beträdda med tvetalan. Polisförhör har i dag ånyo om saken hållits, och blef nu målet remitteradt till rådhusrätten. — En våldsam qvinna. Vid rådhusrättens sjette afdelning förevar förliden onsdag ransakning med å fri fot varande prostituerade gvinspersonen Christina Flodin, tilltalad derföre att hon natten till den 12 sistl. Nov. i huset n:r 14 Nybergsgränden å Ladugårdslandet skulle öfverfallit och kastat arbetskarlen Anders Jacobsson utför trapporna, med den olyckliga påföljd, att Jacobsson afled på stället. Den aflidnes hustru tillstädeskom nu, åtföljd af ett vittne, men kunde ingenting upplysa om händelsen. Deremot uppträdde mot Flodin ett annat vittne, remligen hustru Johanna Nilsson, hos hvilken Flodin bott. Förut: hörd i saken uti poliskammaren, hade Nilsson uppgifvit att hon ingenting sett af uppträdet, men erkände nu under synbar ånger, att hon der förtegat Flodins brottslighet, ehuru hon egde full vetskap derom. Enligt den berät: telse hon: nu afgaf, skulle Jacobsson ifrågavarande atton kommit upp i huset och bultat på flera dörrar, med begäran att få ligga någonstädes öfver natten; men öfverallt erhållit vägrande svar. Sist hade han bultat på dörren, till det rum, som bebos af tilltalade Flodin och vittnet, då Flodin rusat ut och efter föregående ordvexling fattat Jacobsson i håret samt släpat honom fram till öfre trappan och knuffat honom utför densamma. Men icke nöjd dermed, hade Flodin ytterligare sprungit efter och släpat den genom fallet sanslös vorune gamle mannen till den nedre trappan, utför hvilken hon sedermera likale: des kastat honom, hvarefter hon tillstängt porten till gatan samt låtit J. qvarligga i förstugan, der han påträffades död påföljande morgon. Dentill. talade fortfor det oaktadt att neka till våldet mot Jacobsson. Målet uppsköts för vidare bevis ning, och tilläts den tilltalade under tiden vistas på fri fot. —S Stöld af tomfat A rådhusrättens 3:e afdelning fo tsattes sistl. lördag ransakningen med å fri fot vistande tunnbindaren Olof Rönngren, tilltalad och misstänkt för att ha tillgripit 9 st. arracksleglar, liggande å Skeppsbrokajen, tillhöriga grosshandlaren Th. Engström, samt 1 större och 2 mindre fastager, tillhöriga Kungsliolms sockerfabriksbolag, hvilka sednare han genast skulle försålt till: skepparen Isaaksson från Åland. Af. arracksleglarne hade han sålt 5 st. till distillator Ahlbom Rönngren, vid förra rättegångstillfället hörd öfver sina lefnadsöden, uppgåf sig vara född i Cimbritshamn. och hade, sedan han öfvergaf hemmet, flackat omkring här och der samt haft anställning hos tunnbindare. För ett par år sedam : fick han burskap härstädes såsom egen mästare. . Som yngre har han härstädes förut varit i lära : hos en bror Bengt Rosengren, men då denne år . 1852 blef sträffad för stöld. utbytte den tilltalade namnet Rosengren. som är hans farsnamn, mot Rönngren, emedan han ansåg sitt rätta namn genom broderns brott fläckadt. Hörd öfver åtkomsten af arracksleglarne, uppgaf Röntigren att han köpt dessa af en handlande vid namn Svensson, som han tillfälligtvis mött på Skeppsbron Om ifrågavarande Svensson upplystes, att denne, som förut varit handlande i Norrtelge och sedermera bott på landet i Norrtelgetrakten, kort före förra rättegångstill. fället afbändt sig lifvet genom hängning i huset nr 7 Jacobsbergsgatan, 4 tr upp. Rönngren, som påstod sig efter det han erfarit, att Svensson tagit sig af daga, ha varit i bårhuset och sett liket, försäkrade att ifrågavarande Svensson vore samma person som den, af hvilken han tillhandlat sig leglarne, och för att göra denna utsago trodd åberopade han en skrifvare vid namn An! dersson, boende i huset n:r 41 Gref Thuregatan, ! hvilken uppgaf sig dels ha varit närvarande, då köpet mellan Svensson och Rönngren om leglärne uppgjordes å Skeppsbron, dels äfven tillsammans med Rönngren sett liket i bårhuset, så att han kunde intyga identiteten. ! Oaktadt detta vittnes intyg om, att Rönngren , ordentligen skulle :köpt leglarne, syntes rätten ! dock icke anse dennes oskuld ådagalagd. Dels ! var priset på kärlen, 40 rdr. orimligt billigt. och ; s dels hafva omständigheter förekommit vid denna transaktion, som gifva anledning misstänka, att dermed ej hänger rätt tillsammans. Vid ransskningen i lördags hördes nemligen tvenne personer, hvilka angående den ifrågavarände Svensson upplyste, att han varit känd som en hederlig -karl, fastän han råkat i fattigdom och måst göra ce8sion. Den ena af dessa personer, hos hvilken Svenssors bott vid den tid transaktionen med Rönngren uppgjordes. intygade dels att Svensson då ej varit iklädd sådana kläder, som Rönngren påstätt att den uppgilne säljaren af kärlen haft, dels icke varit ute vid den tid, då handeln enligt Rönngrens utsago skulle uppgjorts ,å Skeppsbron, och för öfrigt såväl den dagen som dagarne derefter varit helt ! och hållet utan penningar. Vidkommande anledningen till sjelfmordet, hvilket Rönngren sökt gifva sken af att det skulle begåtts emedan Svensson fruktat för att hans falska handel med leglarne skulle npptäckas, uppgaf samma vittne, att Svensson aldrig talat med vittnet om någon dylik handel, men vid flera tillfällen uttalat sin bedröfvelse öfver den iråkade cessionen och den F fruktan han hyste för det sammanträde mellan borgenärerna i hans konkurs, som skulle ega rum I på börsen samma dag han hängde sig. Svens-5 son hade bott hos vittnet, och vid middagstiden (sammanträdet å börsen skulle försiggå på eftermiddagen), då vittnet och dess hustru bortgått, för att mangla, begagnat den korta stund han då lemnades ensam att begå sjelfmordet. Svens-s son hade vid deras aflägsnande sagt, att han ernade låsa in sig, emedan han väntade besök af sin egen svärfader, för hvilken han hyste störu sta förskräckelse. Utom det stridiga mellan de nu hörda vittnenas utsago och Rönngrens i afseende på Svenssons klädsel den dag handeln skulle egt rum, förekommo äfven andra små omständigheter, som göra Rönngrens uppgifter sväfvande. 8 Skrifvaren Andersson, som vid föregående ransakning bestämdt intygade identiteten mellan a: säljaren af faten och det i bårhuset besedda liket p: efter handlanden Svensson, justerade i lördags sitt vittnesmål derhän, att han tyckte och trodde, )? att det va påsamma person. Rönngren sj står fortfarande, att han köpt kärlen utarifrågande Svensson och ingen annan Malet anför vidare bevisning. — Konkurs. Tobaksfabriksfirman W. Zethert ström komp. i Eskilstuna har på borgenärs) vikande blitvit. försatt i konkurstillstånd; och tros staten, som skall till rätten inlemnas den 5 Januari, komma att utvisa i passiva omkring 160,00 samt aktiva 140,000 rdr.