Aftonbladet – 28 december 1865, sida 2

Antony nickade, men tillade tveksamt: Kan ni då härma hennes handstil? Mr Gervoise stod al:deles som förstenad. Du gemena usliog!4 utbrast han. Vill du göra mig till en förfalskare och få mig deporterad ?4 Nå hvad står ni då och pratar efter? ropade Antony förtretad och skamflat..— Bof af dig ruset, sade bans far föraktligt, ?och försök inte att träffa mr Didson.? Antony svarade icke; han satt på sängkanten, med de gyllene lockarne hoptofvade, det fordom vackra ansigtet uppsvälldt och de fordom vackra ögonen blodsprängda; allt hos honom talade om inre och yttre förne dring; men öfver hela denna ruin af ungdom och ungdomens herrligaste gåfvor hängde den skugga af samvetsagg och ånger, som bans ännu mera brottslige fader aldrig skulle lära känna. Ja, Rosy, du var kos honom i denna stund, och ditt bleka ansigte förföljde honom — icke derför att han hade älskat dig särdeles högt, icke derför att hans hjerta var godt, ntan derför att han, ehuru brottslig och förderfvad, var ung. Vänta blott nägra få år — om Gud skänker ho nom dem — och Antony skall vara lika förhärdad och lika lugn som den gamle man, som nu står och betraktar honom med en föraktlig blick. Mr Gervoise lemnade sin son med ett hånfullt skratt; men i samma ögonblick han stängde dörren till Antonys rum, gaf han honom helt och hållet på båten. Carnoosie var förloradt — förloradt för alltid — så framt han icke ! unde rycka det till sig med en förtviflad kraftansträngning Han hade räknat på Rosys ungdon:, men döden hade gäckat honom; han måste derför se till huru han skulle kunna återvinna hvad han förlorat. Antonys rättigheter voro slut med hans hu