Aftonbladet – 27 december 1865, sida 3

lugn i hans själ. De, som hatade och fruktade honom, kände det lika väl som de, hvilka läto bedåra sig af honom. Mr Gervoise kunde ljuga, bedraga, plundra med oskuldens lugn utbredt öfver sitt anlete. Falskhet flöt lika lätt fran hans läppar som sanningen flyter från den rättsinte mannens. Han var blank och hård som stål. Han kunde äfven vara oförskämd, då detta passade i stycke; det var högst få sinnesstämnindar som ban icke kunde antaga, och få dåd, som han icke kunde begå med detta höga lugn. Han kunde jaga bort en huspiga och bedraga henne på hennes lön, eller rötva en arftagerska på hennes arf med samma orubbliga jemnmod; han kunde taga hundra procent af en stackars ruinerad usling och preja och plundra sin egen son; han kunde göra anspråk på en borskommen bordduk såsom sin egendom och neka att betala en skuld — allt med samma oförlikneliga sinneslugn. Sådan var han född och så hade han fort. satt sin bana genom lifvet, prejande, he: dragande, plandrande och besegrande alls som kommo i hans närbet, utan alt känna hvarken vrede eller medlidande eller svaghet, aldrig vikande från sitt en gång bestämda mål, äfven om hans väg var beetrödd med medmenniskors lif och tårar; dragande sig tillbaka endast och allenast för att taga ett säkrare språng och finnande sigi ett skenbart nederlag för att så mycket lättare kunna försäkra sig om en slutlig seger, falsk och förhardad i sitt hjertas innersta och dock i sjelfva sin falskhet och förhärdelse i stånd att skapa ett slags stort helt, en moralisk fullkomlighet af en i grund och botten låg och nedrig mennissa. Utan att på ringaste sätt låta miss Jamesons afresa bekomma sig, trädde han tillbaka