Aftonbladet – 27 december 1865, sida 2

son !? upprepade han. Sade ni Luke son 26 Ja?, var hennes matta svar. I sådant fall är jag en tiggare !? utbrast mr Gervoise. Hvarenda skilling, som jag egde, var i deras händer, min kära gosse, sade han, vänd till Antony, ?din far är en tiggare på sina gamla dagar!? Miss Jameson for upp och stirrade på de båda männen. Hon trodde icke ett ord af hvad mr Gervoise hade sagt; hon visste att det var en lögn, en djerf, nedrig lögn, uppdiktad för att utan vidare omständigheter kunna bli af med henne: och ehuru hon icke af naturen var häftig till lynnet, het hon dock ihop tänderna och knöt sina händer, för att icke ett anskri skulle gå öfver hennes läppar under hennes våldsamma raseri och förtviflan öfver en sådan behandling. Men känslan af hennes maktlöshet fick snart makt med hennes förbittring. Hon var hjelplös, fattig och skulle ännu en gång kastas ut i lifvets bränning. Hon utbrast i tårar, men mr Gervoise lät deraf icke beveka sig eller afvändas från sin plan. Han ringde på klockan och befallde att vagnen skulle spännas för. Det var en förskräcklig händelse !? sade han; ?men ni måste vara stark för oss begge, miss Jameson. Jag känner mig alltför medtagen för att kunna företaga det ringaste. Jag litar på ert öfverlägsna förstånd. Ni mäste genast resa till Londom och laga at oi får noga reda på huru salken verkligen förhåller sig. Kom ihåg att ni skrifver till mig hvarje postdag. Så snart jog något så när hemtat mig efter detta förtärliga slag. skall jag komma och genast söka upp er.? Mörk och tyst åhörde honom miss Jameson. Hon kunde icke ögonblickligen fatta ien dubbla olyckan -— förlusten af hennes