Aftonbladet – 27 december 1865, sida 2

viss rörelse. Det finnes ju inte någon fru i huset — i väntade aldrig att komma i en sådan ställning.4 Mr Gervoise tvekade. Om han bara kunde komma åt miss Jamesons penningar, utan att behöfva gifta sig med henne! Men en säker, ehuru snabb eftertanke sade honom att detta icke läte sig före Han sade derför helt lugnt: Huru ni ska kunna stavona? Jo, såsom min hustru, naturligtvis ! Miss Jameson blef icke just precis flagen med öfverraskning, men den plötsliga forklarin gen tycktes emellertid förbrylla henne. Mr Gervoise kunde aldrig mena det, han säkert bara skämtade. Skämta med ett fruntimmer i ett sådant ämne! Mr Gervoise såg nästan förolämpad ut. Miss Jamesons gamla fruktan för honom återvände, och hon framstammade en ursäkt. Mr Gervoise bad henne icke mera tala om den saken, utan bad atterhålla ett svar. Samma instinkt, som hade framkallat miss Jamesons tanke på att stiga upp i sitt åkdon igen, tre dagar förut, manade henne nu att säga nej, och samma svaghet, som bade förmått henne att träda in på Carnoosie, förmådde henne att säga fja. Man må likväl icke tro att hon helt och hållet lät föra sig bekom ljuset; hon var icke så enfaldig eller så blind, att hon icke fattade den egentliga anledningen till mr Gervoises plötsliga tillgifverhet; men fåfängan är en omätlig passion, och ehuru miss Jamesons fåfänga under hela hennes lif varit satt på svältkost, hade den likväl icke hungrat till döds. I ungdomen hade den närt sig af en tom beundrun och dergå DE så listigt sammanblandad med naturliga Mogtan efter Umhet uch till