Aftonbladet – 23 december 1865, sida 3

Skrifter för barn och ungdom. Blommor och bin. Små rim, sånger och berättelser för barn, af Carl Gustaf Andersson. Med tio teckningar. (J.J. Flodin). — Denna lilla bok, som är tillegnad den unge hertigen af Wermland, kan med rätta rekommenderas. Den innehåller små poetiska försök, hvilka stundom lemna väl mycket öfrigt att önska i afseende på metern. Öfver ett litet stycke, kalladt ?Den fattiges klagan?, borde författaren utan tvifvel ha satt: öfversättning från engelskan. De små prosaiska berättelserna äro deremot utmärkt bra. En sak, som förtjenar en mention honorable, är att alla hjeltarne och hjeltinnorna bära goda, nordiska, inhemska namn, såsom Signild, Widar, Thorkel, Agne, Hildur, Tyra o. s. v., hvilka förtjena att uppfriskas och komma mera i bruk, än den massa hebreiska, tyska, franska och italienska namn som äro i svang. Boken utmärker sig fördelaktigt i fråga om papper och tryck. — Läsning för barn af Z. Topelius, 1:sta boken: Lekar, med 4 illustrationer af A. Malmström. (Alb. Bonnier). Denna bok har ett förord till Onkel Adam, icke åt den frejdade skriftställaren, icke åt tänkaren i samhällets högsta frågor, men åt den klarsynta menniskokännaren, den ädle, varmhjertade barnavännen?, åt utgifvaren af Linnea. Sjelfva boken innehåller en hop teaterstycken, hvilka lätt utan större anordningar kunna utföras i hvilket rum som helst. Det första, Den lilla bärplockerskan är ibland det älskligaste man kan tå läsa. Det samma kunna vi ej säga om leken i tre akter: Var god mot de fattige; ty så förderfvade barn som denne lilla grefve och denna fröken kunna väl finnas (och med ett sådant kräk till Mabonne kan man ju tänka det såsom möjligt), men vi anse det ej nyttigt, att deras partier i handling återgifvas af andra barn. — De stycken, som skola sjungas borde ha varit satta till några allmänt kända melodier. Oaktadt författarens rädsla för att bli styf och pedantisk, om han vore mindre slarfvig i sitt språk, kunna vi dock ej annat än reservera oss mot detta slarf, som i barnböcker minst är på sin plats. Företalet och den lilla först nämnda monologen äro det dugligaste i boken. — Småbarnsböcker n:rs 5, 6, 7: Smått och godt för små gossar och flickor, Barnafröjd och Roligt tidsfördrif för barn. (Alb. Bonnier). Icke särdeles att rekommendera. Visorna alltför dumma, planscherna ej vackra; stilen alldeles för fin, för att lätt läsas af de små barn, för hvilka boken är ämnad. — 66 berättelser och sagor af roande innehåll för smärre barn. Dessa små berättelser äro i allmänhet ganska nätta, sagorna poetiska, ehuru väl starkt imiterande Andersen. Äro lämpliga för barn från 5 till 8 år. Boken är försedd med 4 kolorerade planscher. — Nasse Ruffs reseäfventyr, framställda i tolf färglagda taflor med verser af Onkel Auygust (S. Flodin.) Vi rekommendera gerna denna lilla bok, liksom dess föregångare: Lilla Dropps lefnadsöden och Jösse Hares resa, till julgåfva åt 4—5 års barn. — Tomtegubben eller Stockholms barnkalender. Sjunde årgången: Stort och Smått. Med 4 kol. och 4 okol. planscher. (Stockholm Sigfrid Flodin.) Säkert skall denna nya årgång af den omtyckta barnkalendern med glädje välkomnas af de unga. Den utmärker sig äfven genom sitt omvexlande på en gång lärorika och roande innehåll, såsom smärre berättelser och sagor, beskrifningar ur djuroch växtriket m, m. Vi kunna dock icke underlåta att anmärka det i vår tanke mindre lämpliga i att i en sådan bok som denna intaga de båda sagorna ?Verbum? och ?Superlativ?, hvilka icke blott sakna rim och reson, utan äfven äro blottade på allt slags poetiskt doft. Utstyrseln är särdeles prydlig och planscherna vackra, Passar för a 12 års barn.