Aftonbladet – 23 december 1865, sida 2

något bättre än att gifta sig med mig, och jag skulle kunna göra sämre än att gifta mig med henne.? Antony stoppade händerna i fickorna och aflägsnade sig med ett gäckande skratt. Mr Gervoise doppade sin penna i det eleganta bläckhornet och fortsatte brefvet. Hans sofvande gjälsförmögenheter hade plötsligt vaknat. En ny fluga kan ju fresta äfven den öfvermätta spindeln, och mr Gervoise var icke den man som lät tjugo tusen pund gå sig ur händerna, utan att göra en ansträngning för atygöftlegna sig dem. Han hade nu tvenne planer. Den enklaste var att gifta sig med miss Jameson, den mest invecklade deremot, att förmå henne komma och bo hos honom på OCarnoosie och låta honom sköta dessa penningaffärer, som så lätt förbrylla ett qvinligt hufvud ; men båda planerna gingo ut på att tillegna sig hennes penningar. Det var, vi beklaga att vi måste säga det, icke någon omvexling i mr Gervoises planer. Fruktsamheten hos hans uppfinningsgåfva visade sig snarare i detaljerna än i sjelfva riktningen. Till en början hade det varit hans ståtliga yttre som skulle bedåra de utsedda offren. Rika fruntimmer fann han särdeles lämpliga för sitt syfte, och följaktligen höll han sig till sådana. Enkelheten är, när allt kommer omkring, snillets pröfvosten, och enkelhet hade utgjort det utmärkande draget i de planer, som hade satt mr Gervoise i stånd att under nära tjugo år föra ett lugnt och ostördt lif på Carnoosie. Hans närvarande besittniog mf Carnoosie var emellertid behäftad med en viss osäkerhet, och synen af miss Jamesons tjugo tusen pund var derför mycket lockande. Hvarför inte gifta sig med henne, sätta ut penningarne på tio procents ränta och njuta af sina två tusen pund om året, utom det illa som han sjelf hade samlat? Dessa betraktelser dikterade det hjertliga nbjudningsbref, som miss Jameson kort lerefter erhöll, och som förde henne till Carnoosies portar tvenne dagar efter sedan