Aftonbladet – 22 december 1865, sida 7

vudfrågar i detta mål, som, inom parentes sagdt, lägger i dagen allmogens benägenhet för processer, rörer sig omkring en katta, hvilken, enligt hvad handlingarne upplysa, bortgått från Nilsson och kommit att stanna hos ofvannämde Hasselblad. Anledningen till kattans afvikande från det hem, som henne fostrat har, är ej genom rättegången fullt utredd. I den stämning, som af Nilsson inlemnades till Gäseneds häradsrätt, yrkades af honom ansvar och ersättningsskyldighet å Hasselblad dels för det denne vågat hysa så menskliga känslor att han gifvit kattan mat, hvilket sannolikt på goda grunder förmått henne att stanna i sitt nya hem. Vidare yrkas ansvar å Hasselblad för det denne, då Nilsson skickat sin dotter med helsning att åtminstone erhålla en ättling af de många vår katta skänkt sin nye beskyddare, i stället inknutit något helt annat uti den af barnet medförda handduken. Saken aflopp så vid häradsrätten, att Nilsson blef dömd ersätta både vittnen och part för inställelsen samt dessutom att böta för rättegångs missbruk 10 rår. Hofrätten har nu befriat Nilsson från dessa böter, men i öfrigt fastställt utslaget. Handlingarne hafva dessutom blifvit till advokatfiskalsem. etet öfverlemnade för att, i anledning af i Nilssons besvärsskrift antydda omständigheter, mot t. f. domhafvanden i Gäseneds härad anställa tjensteåtalan. Omkostnaderna för detta ofvan refererade mål belöpa sig till omkring 80 rdr, hvadan troligen denna katta är den dyraste af det slägtet inom Svea land. (J.-B.)