Aftonbladet – 22 december 1865, sida 1

—— ar skulle väl då blifvit mera välsignad än ar Gervoises äldste son? TICGONDESJUNDE KAPITLET. Babet låg i djup sömn, då en röst ihen-! nes öra plötsligt väckte henne. Babet, Babet!4 sade den. Vakna, stig app! Babet ryckte häftigt till, satte sig upp sängen och gnuggade sina ögon. Hennes a stod bredvid sången med ett ljus ihanen. Din husbonde är sjuk, Babet4, sade hon; Setig upp och gå och hemta en läkare. Tanken på att hemta en läkare åt hero var i Babets ögon en fullkomlig därskap, och hon sökte öfvertyga Beatrice derom. Stig upp, Babet, säger jag! inföll hastigt hennes fru. Jag säger dig att han är sjuk och ur stånd att ordinera åt sig sjelf. Gå efter doktorn, som bor vid nästa gata. tJog visste att han höll på att tvina bort, sade Babet i klagande ton; och jag sade frun det förut. sBabet, du väcker barnenX, anmärkte Beatrice helt lugnt. Hon kände sig också verkligen mycket lugn, färdig att bandlo, beredd på ullt och villig och i stånd att undanskjuta sorgen tilldess att handlingen kunde ha upphört att vara behöflig. Hon hade vaknat omkring klockan fyra och funnit Gilbert mycket sjuk. Hen ville icke säga henne huru sjuk han verkligen var, emedan han ej ville oroa henne; men hon såg det och steg genast upp och väckte Babet. Och Babet, som slutligen blef öivertygad att hennes herre behöfde läkarehjelp, steg upp, klädde sig i största hust, gick ut och kom tillbaka med den närmast: boende äpotekearen. : sJag borde ha gått sjelftänkte Beatrice, då hon fick veta hvad Babet hade gjort; hvad kunskap eller erfarenhet kan väl en sådan person ha? Men som hon ej ville såra någons känslor. lät hoa honom stiga in i Gilberts rum,