Aftonbladet – 22 december 1865, sida 1

BEATRICE? Roman I tvenme deiar. va Julia Kavanagh. eDe må nog bra allesamman, utbrast Babet, och så frun också; jag i min dumet skrämde henne nyss, dö jag talade om herrn. tOm mig, Babet? Beatrice såg upp och försökte att le. uVi skrämde kvarandra, när vi nyss talade om digt, sade bon. Du ser så blek och matt och aftärd ut, Gilbert.? Ah, därskaper! Jag känner mig fullkomligt frisk och är hungrig till på köpet. Babet torde derför vara suäll och skaffa oss litet till middag. Jaså, den der tokiga Babet har skrämt dig? sade han, då Babet hade gätt ut. Ack, Gilbert, hon gafendast ord åt mina tankar, och jag fann att jag inte kunde ut härda att höra dem uttalas. Du har på sista tiden blifvit sorgligt förändrad, och blotta tanken på att det kunde hända dig något, att du som andra möjligen skulle kunna bli sjuk, är mera än jag kan uthärda. Kort sagdt, Beatrice, du vill inte höra talas om att jag är dödlig Ja, just det, sade hon sorgset. Jag kan inte, såsöm du söger, lida den tanker att du är underkastad döden. Nå ja, låt oss i alla händelser inte tänks på den saken nuX, svarade han gladt.; J-g medför nyheter.4 aGör du det, Gilbert? svarade hon, satte 4) Se ÅA. B. nir 1683—197, 199, 201-—207, 209 211—216, 218—222, 224-—227, 229--25 235—237 230 ÅR MAT AKA IK, AKT AR 260 263— 264, 267. 268. 271-275, 280 och 282. Extra bladet den 5 Dec. samt n:r 283—288, 290, 291 293 och 295.