snart skall intaga en vida mera betydande ställning i norden än hittills. Det jubel, som nu skallar kring Sverges rike och uppfyller dess folk med fröjd och glädje, är derföre naturligt. Folket genomströmmas af känslan af att se en ny fremtid af kraftig politisk utveckling öppna sig för Sverge. Att äfven vi skola deltaga i denna känsla är likaledes naturligt, då vi så länge stått i ett så nära broderskapsförbållande till Sverge. Men det är icke blott på grund af detta broderskap, som vi hafva att glädja oss åt den vigiiga tilldragelsen. — Den utveckling af ett nytt politiskt lif i norden, hvartill den enligt all sannolikhet skall utgöra uppslaget, kan icke gerna hlifva annat än i längden fördelaktig äfven för oss, om den ock till en början lemnar oss ensamme med våra gamla former.? Helsingfors Tidningar beledsagar underrättelsen med följande ord: Repregsentationsreformen, som sedan 1509 varit en ständ:gt återkommande fråga, och hvaraf behofvet gjort sig alltmer kännbart, ju mindre de genom en längre kommen utveckling uppkomna nya sambällsklasserna kunde inpassas i den gamla ståndsrepresentationen, har sålunda blifvit en verklighet. Au frågan blifvit löst på ett sätt, som motsvenska folkets önskningar, kan ej beiviflas. För oss är hvarje framsteg i det gamla brödralandet en avitdning till glädje. Vi deliaga på det inner! aste i det glada ju hel, som nu otvifvelakigt sprider Sverges byg gder, och önska, a af den vigtiga frågan må hefv en lyeklig stund. Vi beundra den laglydnad och sans, som gjort det möjligt, att en så genomgripande förändring kunnat genomöras på den lvgna och lag utvecklinene väg uten stormar, utan splittring. i Vi beundra äfven Sverges adel och presteständ, som frivilligt offrat sina privilegier på fäderneslandets altare, Ett land, dersä mycken oegennytta kan göra sig gällan har ,otvifvelaktigt en stor och lysande framtid.? Det jemväl i Helsingfors utkommande Hufvudstadsbladet (hr Aug. Schaumans nya tidning) yttrar sig sålunda: ?Det behöfves icke mycken fantasi, der behöfves endast helt litet sympati, för au förstå, hvilken stor och upplyftande känsla af segerglädie, enighet och framtidshopp. som i dessa dagar genomströmmat svenska nationen. Ett mål, som i mer än ett halft sekel för henne stått som det förnämsta på framåtskridandets väg, har blifvit uppnådt;: en reform, mer gripande in i en sanmhällsinstitutions äldsta och djupaste rötter, och aenomförd på den rena öfvertygelsens, elier, om man så vill, på den moraliska påtryckningens väg, men uten att en enda medborgare lidit skada till frihet, hf, eller gods, — en sådan har kanske intet folks historia att gifva exempel uppå. Svere har skäl ett triumfesa, säsom telegrafens korta ord också gifver oss visshet, att det gör.