Aftonbladet – 20 december 1865, sida 3

25. ER Vi hänvisa till nedanstående förord af Onkel Adam: Som vi veta, förmå vi menniskor icke att kasta en blick in i framtiden och derför måste undertecknad ärligt bekänna, att han icke ens drömt om, att han en föng skulle vara den mest lämplige att skrifva ett förord för en kokbok. Så är det likväl, och se här orsaken. Jag umgicks i många år inom en familj, i hvad man kallar små, ja till och med knappa omständigheter; jag qvarbjöds tillfälligtvis många gånger för att hålla tillgodo med familjens husmanskost. Den fryntliga husmodren (jag visste det). gjorde sig ej annat besvär för sitt — (om man så vill främmande, än att iordningsställa en kuvert mera vid bordet. Jag har sällan fått ärligare mat och varit förnöjdare, än då jag fick husmanskost i det tarfliga hemmet, der husmodren måste vara sparsam, om det skulle räcka till, och förstå att med små tillgångar frambringa något godt och kraftigt i matväg. Mången ung husmoder, som förgäfves söker efter denna dubbla konst i Wargan, att ej nämna Nylanders eller Zetterstrands förnämligare Kokböcker — torde vilja försöka att hålla ett godt bord för godt pris och derför utgifves denna lilla Kokbok för Husmanskost. Det är ändå mannen och barnen, som äro hvardagsfrämmande i hemmet, och det kan väl löna mödan, att på en gång spara och, till på köpet, få heder och pris af just dem, som äro kärast, och hvars belåtenhet således är dyrbarast. Detta är hvad jag och hvilken annan dilettant i den ädla Gastronomien kan och kommer att säga om de anrättningar, som i denna bok beskrifvas. De äro afpassade för mindre hushåll, för folk, som vilja spara, men ändå ha god mat — nog af — för alla dem, som a till godo med ärlig Husmanskost. Fösfattarinnan har låtit öfvertala sig att meddela sina mångåriga erfarenheter; — men då man bad mig skrifva ett förord, behöfdes intet öfvertalande. Jag hade ej någon annan pligt, än att berätta min erfarenhet, och hela frågan beror nu på, om allmänheten anser mig ha smak? eller icke. Linköping i December 1865. ONKEL ADAM.