Aftonbladet – 20 december 1865, sida 2

Glädjeyttringarne i landsorten. — I Söderhamn firades i lördags åtta daar sedan representationsfrågans lyckliga ösning med en mycket animerad fest på rådhuset. Skålar föreslogos der för konungen af stadsfullmäktiges ordförande grossh. Brolin, för justitiestatsministern af densamme, för ständerna och Norge af häradshöfding Siljeström, för mivisteren af handlanden Sundström. För Göteborg, Danmark och Finland druckos äfven skälar. — I Sundsvall firades den nya riksdagsordningens antagande förliden torsdag genom salut samt en festlig tillställning på Casinosalen. Borgmästaren Ahlgren föreslog konungens skål, ingeniören Pilo skålen för ministeren, härsdshöfaing Wahlgren för de förenade rikena. Sedan måltiden intagits och ordet derefter förklarats fritt föreslogos flera aadra skälar säsom för de de deputerade i allmänhet med hufvudsakligt afseende på Göteborgs-deputationen, för bondeståadets talman m. fl. — Marstrands innevånare firade den glada händelsen redan på lördagen med bön i kyrkan och skarpskytteparad samt på måndagen med bal, vid hvilken borgmästaren föreslog en skål för konungen och löjtnant Gustaf Paijkull en skål för den nya riksdagsordningen. — Major V. Edman på Svanå bruk i Westmanland har, såsom ett uttryck afsin glädje öfver representationsförslagets antagande, skänkt 4000 rdr till bildande af en stipendiifond vid Westerås elementarläroverk. Räntan deraf skall årligen den 8 Dec. tilldelas fyra obemedlade ynglingar af den jordbrukande befolkningen inom länet. Om festen i Malmö skrifves i Snäll-Posten: Festen sistlidne lördags afton i anledning af representationsförslagets antagande började kl. 6 med ett vackert fyrverkeri, som afbrändes på platsen framför jernvägsstationen. Kl. 7 samlades deltagarne i rådhusets festivitetsvåning. På ena väggen var anbragt konungens namn, omgifvet af ministrarnes. Talarestolen beträddes först af borgmästaren Malmberg, som föreslog skålen för konungen, hvarefter folksången atsjöngs. Derefter uppträdde handlanden C. J. ock med en skål för reformförslaget. Han betraktade reformen som ett lokomotiv, som blifvit spändt för statsmaskinen och önskade att det icke måtte få för hastig fart. Han omnämnde den tacksamhet man är skyldig dem, som frivilligt för det allmännas skull gjort en uppoffring af egna företräden. För sin enskilda del sade han sig endast hysa en betänklighet mot reformförslaget, och den låg deruti att landstinget utgjorde valkollegium för första kammaren. För öfrigt var det så väl uttänkt, att det borde uppväcka allmän belåtenhet och tacksamhet. Expeditionschefen Holmqvist föreslog en skål för ständerna, hvilka genom det nya förslagets antagande aflagt sitt förmynderskap för nationen, för hvilken handling man stod i skuld till riksstånden, hvarjemte han ermrade om att med utvidgade rättigheter följer äfven ett större ansvar, hvarför folket borde söka göra sig dessa värdigt. Derefter föreslog borgmästaren Malmborg en skål för statsrådet: fästade uppmärksamheten vid det förtroende det visat tolket genom förslagets framläggande och den vördnad folket är skyldigt detsamma för den skicklighet och den besinning. hvarmed det utfört konungens önskan. — Kapten Frykholm utbragte en skål för det norska brödratolket. — Derefter uppträdde åter hr C. J. Kock och föreslog en skål för adeln, hvarvid han framhöll, att det är ganska lätt att emottaga ökade rättigheter, men ej lika lätt att afstå från dem man har, isynnerhet om de äro företrädesrättigheter. Adeln har spelat en lysande roll i vårt lands historia och kraftigt bidragit till fäderneslandets utveckling. — Lektor Grönvall föreslog derefter en skål för justitiestatsministern och häradshöfding Levenhagen för de 3 gästerna vid festen, landshöfding Troil. öfversten frih. Cederström och trafikdirektören baron Sparre, hvilka bivistat riksmötet och tillhöra det stånd, af hvars ja eller nej den vigtiga frågan berodde. För denna skål, äfvensom den af handlanden Kock sednast föreslagna tackade landshöfding von Troil på ridderskapet och adelns vägnar, och yttrade att hela detta stånd torde hafva rättighet till landets tacksamhet, såväl de som röstat för som mot förslaget. Det har visserligen försvarat sina gamla rättigheter, men då förslaget en gång blifvit antaget, hade alla förklarat sig vilja gemensamt och af alla krafter arbeta för det allmänna bästa. De blifvande följderna kunde endast framtiden afslöja, men hvilka skäl man än anfört mot förslaget, så var likväl den fyrdelta representationen föråldrad, den hade icke längre några sympatier hos folket och måste derföre falla. Detta förslag tillknyter äfven fastare bandet med brödrafolket och det höjer vår nations anseende i hela Europa. Bristerna — ty sådana finnas, det erkänna dess ifrigaste vänner — kunna afhjelpas och detta beror på svenska folket sjelf. Det tillkommer nästa riksdag att gifva form derät; derföre bör hvarje valförsamling försöka att till representanter utse sina bästa, utmärktaste och värdigaste förmågor. Derefter tillkännagaf en af värdarne att supån var serverad. Efter densamma uppträdde en mängd talare, och stämningen var särdeles lifvad. . — I Öresunds-Posten skrifves: Äfven i Åby har vid ett tillfälligt sammanträde den 13 dennes efter hållna sparbanksoch brandstodsmöten den allmänna glädjen öfver den lyckliga lösningen af nationens lifsfråga fått ett uttryck. Den allmänna entusiasmen improviserade äfven här snart en fest till firande at reformens seger. Kronofogden Billing föreslog skålen för konungen, uttalande i varma och hjertliga ordalag den tacksamhet, vi äro skyldige en folkkär konung och en kraftfull regering för den så lyckligt genomförda ombildningen af vi rt statsskick. Kongl. hofpredikanten Petersson föreslog skålen för representationsförslagets framgång. Sedermera uppträdde fältkamreraren Liljenroth och föreslog en skål för det klöfverblad, af hvilket reformens framgång äfven från vår ort fatt sin näring — en skäl för ståthållaren öfverstlöjtnant v. Geijer, förste hofjägmästaren Tornerhjelm och kantor Rosenberg, hvilka vid riksdagen uttalat vigtiga och behjertansvärda ord till bidrag för reformens seger. — Slutligen lade ortens t. f. domhafvande häradshöfding Wester i ett all