Aftonbladet – 19 december 1865, sida 2

gar under de närmaste tvenne månaderna. Han försökte allt möjligt, och hvarje försök medförde sina förhoppningar, som dock alltid svekos. Äfven Beatrice hade sina motgångar, ehuru hon icke nämnde det för honom, Hon försökte hvad hennes mor hade försökt före henne, att gifva undervisning: men mindre lycklig än mrs Gordon hade varit, fick hon icke ens den uppmuntran som ligger i en til!fällig framgåug. Slutligen säg hon en morgon då hvarje vidare försök syntes henne hopplöst, under det hon satt och läste på annonssidorva i Times, följande anmälan: Önskas ett fruntimmer, att undervisa trenne barn (gossar) från klockan tolf till tre. Hon måste kunna artistiskt behandla ett instrument och vara hemmastadd i latinet.? Och jag kan bäda delarne?, tänkte Beatrice med strålande ögon. ?Ser du någonting, Gilbert?? frågade hon. ?Nej, sverade han med en tung och hopplös suck, ingenting annat än ansökningar om platser — för mig finns bär ingenting.? Han lutade sig tillbaka i sin stol och såg så trött och betryckt ut, att Beatrices bjerta värkte; men hon vägade icke tala derom. Om någonting kunde komma Gilbert att förlora det milda och jemna lynne, som var ett af hans utmärkande drag uti hemmet, så var det en hänsyftning på hans bekymmer. Då man rörde vid dessa, blef han retlig och barsk. Beatrice hade lärt sig att tiga i denna fråga och beklagade honom i tysthet. Går du ut, sade hon, då hon såg honom resa sig upp och taga sin hatt. ?Ja, hvad skulle jag väl göra hemma?? var hans korta svar. Ochhan gick, sågom hans dagliga vana var,