Aftonbladet – 19 december 1865, sida 2

en anspelning på detta ämne, faun Beatrice det icke längre vara skäl att tiga. Herrn ser inte frisk utX, sade Babet högtidligt. Jag ville inte gerna säga det åt frun, men han ser inte frisk ut. Du tror väl aldrig att han är sjuk, Barbet?4 frågade Beatrice ängsligt. Jag tror inte att han är friskX, genmälte Babet; han är så blek och gul i ansigtet, och förr brukade han vara frisk och blomstrande som en ros: hans ögon äro matta och insjunkna, och jag behötver inte säga frun huru klara de fordom voro; och hvad hans kropp beträffar, så skulle man, om man mätte honom omkring lifvet, finna att han blifvit tre tum smalare. Denna diagnos, som vid ett annat tillfälle skulle kunnat få Beatrice att skratta, fyllde henne nu med oro och sorg. Han är mager, Babet4, sade hon, Soch aftärd och sjuklig. Han sofver inte väl och äter —4 Som en fågel4, sade Babet, Soch förr brukade han äta som en varg. Min tanke är den4, tillade denna klena tröstarinna, Satt han så småningom tvinar bort. Huru vågar du säga mig det? utbrast hennes matmor och vände sig emot henne med flammande ögon; derpå utbrast hon i tärar och kastade sig på soffan i ett anfall af våldsam sorg. Innan Bahet hann yttra ett ord till tröst eller förklaring, öppnådes dörren till salen, och Gilbert, som lilla Carl hade släppt in, trädde in i rummet. Hvad är det åt dig, Beatrice? ropade han och stod i nästa ögonblick vid hennes sida. SHvad har händt? Barnen —4 och han såg sig med förskräckta blickar om efter tvillingarne. RAA NN