Aftonbladet – 19 december 1865, sida 2

lära henmes tr IE små gossar latin. Här är hennes bref. Hon gaffonom brefvet. Han läste det och ålerfemnade det under tystnad. Nå du är väl inte ond, eller hur? sade hon Het oroligt. . Nej, inte ond, svarade han sorg; Amen jag väntade mig inte detta, då jag gifte mig med dig. Ar . Gilbert, missunna mig inte att jag kan jörataga mig något... Har jag inte a ra 5 dio9 väl någat så ton, år INR ned 45 öfrigt är ju detta helt och hället ett fruntimmersarbete. Mrs Green sade mig att hon inte ville ha någon annan än ett fruntimmer att lära hennes gossar och att detta fruntimmer borde vara gift. Ni-ser säledes, sir, ett ni inte skulle ha någon utsigt ait få den platsen. Gilbert kände ait hon hade rätt och han orätt, men det oaktadt kände sig haus stolthet djupt sårad. Han hade gift sig med Beatrice i förhoppning att kunna bereda henne ett lugut, lyckligt och komfortabelt lif, fullt af frid och kärlek, och nu var han tvupgen ut lefva sysslolös, medan hon gick ut och arbetade och förtjenade fjorton riksdaler i veckan. Beatrice gick emellertid helt glad och nöjd till sitt arbete, då dagen och timman kom. Den föreföll henne rätt angenäm denna sysselsättning, och ganska angenämt fann hon det äfven vara att förtjena penningar och spara det lilla de hade qvar — hon ryste ibland, då hon tänkte på huru itet det var. Hon kände sig frisk och stark ; barnen mådde äfven förträfHligt under Babeis uppsigt, och hon skulle varit nöjd och lyckig om inte Gilbert hade sett så blek, dyster och aftärd ut. Hon höll länge sin ängslan ör sig sjelf, men då Babet en afton gjorde