Aftonbladet – 19 december 1865, sida 2

Skälet var obestridligt, helst som Beatrice så väl behöfde penningarne. Mrs Green lofvade att snart ge henne svar, och derpå skildes de. Tre pund i månaden, tänkte Beatrice i det hon vandrade hem; Xtrettiosex pund om året och så tolfhundra franes i hyra för huset i Verville; jag undrar jag, om vi inte i värsta fall skulle kunna lefva på det.s å Det var icke omöjligt, men hvilket tun, da ert lif var icke detta! Huru olika mot de lu och lyckliga dagarne i Verville! Gil kvm Scw hem, Som vanngv; han var äj dyster och misslynt. Han sköt undan iilla Carl, som ville kyssa honom, och hade icke ens en blick för tvillipgarne. Hans hustru betraktade honom under allverlig tystnad. Ack, det var utan tvifvel en god sak för en man att pjuta ett visst välstånd, då dess saknad kunde f dra en, som var en bland de bästa af dem! : De satte sig ned till middagen utan att något. Mäåliiden ver nära förbi, då Babet kom in med ett bref, som en betjent hade lemnat och som var adresseradt till frun. Beatrice öppnade det med darrande hand. Det innehöll en helsning från mrs Green och uttryckte den förhoppningen, att mrs Gervoise skulle kunna börja sina lektioner nästa måndag. Från hvem är det der brefvet24 frågade Gilbert. Hon gick fram till honom och sade smekande: Du får inte bli ledsen, men jag kan inte hjelpa att jag är lärd — eller hur? Hvad vill det säga? fortfor Gilbert med en viss oro. Jo, saken är den att en mrs Green, som bor i Hammersmith, hört talas om mina . klassiska kunskaper och förmått mig att!