Aftonbladet – 19 december 1865, sida 2

och så åter en. De hade alla kommit i samma ärende och började snart ea konversation, fom Beatrice, hvilken var föga förtrogen med detta lif, fann både sorglig och lärorik. Arma varelser! huru högt och bittert beklagade de sig icke och hvilken skildring gjorde de icke af olika platser och mödrar och lärjungar! Slutligen kom en vagn körande fram till porten. Barn hördes springa genom trädgården och så uppför trappan, derpå hördes frasandet af siden i förstu an, och omsider öppnades dörren mt fer rum, der Beatrice och hennes medsökande sutto och väntade, och ett fruntimmer med hyggligt utseende trädde in. Jag beklagar att ni ha fått väntaX, sade hon, och det till i det här kalla rummet. Det är en brasa i nästa rum. Så var det ock, men betjenten rade suttit der och läst tidningarne. Beatrice var den för ta. ; a följde damen uppför trapporna, och ny börjades en lång och utförlig examen.7 Allting diskuterades, från fruns sista lillag födelse till Beatrices metod att undervisa i latin. ÄAMr Green är mycket noga4, sade mrs Green såsom en förklaring för sin långa Fxamen; men jog tror nog att han ska bli belåten, när jag säger honom att ni explicerar Tacitus. Beatrice hoppades detsamma och så kommo de till betalningsvilkoren. Den vackra frun var ett ganska hyggligt fruntimmer, men var derför just icke så synnerligt frikostig. Hon ville ha tre timmars lektion om dagen, med undervisning i musik och latin — alltsammans för fjorton riksdaler i veckan. Det är bra litet4, sade Beatrice. Ja, men ni bor ju så nära, genmälde mrs Green hustigt.