Aftonbladet – 18 december 1865, sida 2

Men än en gång lärer, efter hvad vi hört sägas, underhandlingen till följd häraf vavit nära att afbrytas, ett förhållande, som kanske också hade inträffat, derest ej den politiska ställningen till Frankrike varit så särdeles god och vänskaplig. Sent omsider afslöts traktaten och underrättelsen derom mottogs, såsom man torde erinra sig, isynnerhet på denna ort, med den lifligaste tillfredsställelse, som uttalade sig i lett särskildt tacksägelsete!egram till konungen och hans högt förtjente finansminister. I sammanhang härmed uttalades önskningar att traktaten måtte med det första bringas till verkställighet, hvilket vore. i hög grad vigtigt, sävida ej redan inledda affärer skulle lida men, samt med afseende å vigten deraf att före den instundande riksdagen vinna någon erfarenhet om de nya tullbestämmelsernas verkningar. Regeringen gick dessa önskningar till mötes, och till. följd deraf har man nu vunnit nära 9 månaders erfarenhet i saken. Denna erfarenhet har varit mycket gynnsam. De tvenne faror, som på förhand at det protektionistiska partiets köpta organ förespeglades, nemligen . flera näringars ruin och en uppkommande brist i tullinkomsterna, hvilken borde fyllas genom bevillning — hafva icke inträffat. Ingen enda näring har, såvidt man känner, lidit men af de svaga tullnedsättningarne, och i stället för brist i tullinkomsterna har uppstått ett högst betydligt öfverskott. Verkligheten har ej blott bringat alla olycksprofeters klagolåt på skam. utan har t. o. m. öfverträffat alla förhoppningar, som fästades vid fördraget af frihandelns vänner. Det vore nationens representanter värdigt att för dessa lyckliga förhållanden hembära regeringen sin tacksamhet. Nu finnas deremot de, som vilja desavouera denna regeringens stora och berömvärda handling ! Huru är detta väl möjligt? frågar helt visst den opartiske läsaren: Kan man vilja draga öfver hela nationen den nesa och det ofantliga obehag, som deraf blefve en säker följd 2? Allt är möjligt, när hämndbegäret och egennyttan kunna ockra på fördomar och okunnighet. Men man måste väl ändock kunna fram föra någon skymt af skäl, någon i minsta män skenbart giltig förevändning, och detia är ju härvidlag platt omöjligt.? Visserligen; men man har fått en bundsförvandt, som heter: landets betryckta finansiella ställning.? Huru kunna dock dessa ting nämnas på en gång? Hvad har vår finansiella ställning att göra med franska traktaten? Eller skola vi hafva lidit derpå att vi fått dels en mera öppnad marknad för våra exportartiklar och lättnader för vär sjöfart, dels billigare priser på en del konsumtionsartiklar? Sådant måste väl vara förmåner, och anledning till en förbättrad penningeställnipg, ej tvertom.? Detta är fullkomligt riktigt; men se: penningeställningen har dock varit betryckt, och detta ska!l väl någon orsak ha. Deri ligger det. Det onda skall någon orsak ha, och när man ej hittar på något annat, så söker man orsaken i nättopp sådana omständigheter, som motverkat och förmildrat det onda. Mensklighetens historif, i såväl det allmänna som enskilda lifvet, är rik på slika förvillelser.?