Aftonbladet – 18 december 1865, sida 2

sednare gingo tidens fordringar till mötes, hafva gjort det möjligt, att reformfrågan erhöll en för alla i samma mått tillfredsställande lösning. Härmed har inför Europas ögon förverkligat sig ett faktum, som visserligen må räknas bland de mest intressanta företeelser i vår tid. Sverges författning hade äfven i sin hittills varande gestalt varit för det nordiska konungarikets folk I värdefull och dyrbar: den betryggade dess frihet .Joch lemnade skydd mot ingrepp, frän hvilket håll de än måtte komma. Hon var, i betraktande af tiden för dess tillkomst, rättvis mot alla intressen Joch tillförsäkrade, motsvarande förra tiders beI grepp. landets ständer det dem tillkommande inI flytande på de offentliga angelägenheterna. Att under århundradenas lopp enskilda delar at den svenska författningsapparaten föråldrades Toch att den sednare derföre e) längre var egnad latt i samma mått representera alla intressen, Idet bör man i anseende till de materiella intres-Isenas lyftning samt borgareoch bondeståndens ökade betydelse lätt finna begripligt. De faktorer i Sverge, som voro berättigade till deltagande i lagstiftningen, hafva ej heller någonsin varit otillgängliga för den öfvertygelsen, att författningen behöfde en grundlig reform; och redan i början på 40-talet af vårt århundrade utfick från grefve Anckarsvärd, som tillhörde den högre godsegande adeln, den första väckelsen till en reform. Och om det icke desto mindre behöfdes många år och många försök för att bringa den afsedda reformen till lif, så bör detta blott tillskrifvas den omständigheten, att man, i sannt konservativ mening, icke ville för hastigt, icke för plötsligt och omedelbart företaga en ombyggnad. Det var för Sverges sunda och kärnfulla folk motbjudande attlyckliggöras med en pappersförfattning (Verfassungs-Schablone) af det slag, hvaraf uti de teoretiserande statsI förbättrarnes lagar på den europeiska kontinenIten alltid finnes en stor mängd i förlag. Behofvet af en reform måste blifva ett för alla samhällsklasser gemensamt och frågan var företrädesvis den, att finna de vägar, som kunde göra det möjligt att försona de af gammalt berättigade intressena med dem, som skulle göras berättigade. Men tillika ville man komma i besittning af sådana garantier, hvilka fiunnos egnade att bevara Sverge för ett vidsträckt kungligt godtycke, som i de flesta fall beledsagas af en byråkratisk nivellering med demokratisk anstrykning. PSom sagdt är, blott långsamt slogo reformiderna i Sverge rot och blott småningom kommo reformvännerna till det efterlängtade målet. Men när ögonblicket var inne, när ingen mer kunde motstå den öfvertygelse, att Sverge var tillräckligt moget att i sin författning upptaga nutidens 1der, då var äfven det otidsenliga motståndet snart brutet och ständerna skyndade att godkänna det reformverk, som för sitt ursprung har att tacka konung Carl XV:s initiativ. Och just det, stånd, af hvilket man väntade den häftigaste oppositionen och som genom reformen hade rhest att förlora, om det öfver hufvud icke ville göra sig omöjligt, adeln var det, som afgjorde saken, i det att den högsinnadt offrade hvad som en fång var dess rätt, men som under de nuvarande förhållandena blott kunde betraktas mera såsom en de andra ståndens rätt inskränkande företrädesrätt. Detta den svenska adelns förfarande, som denna gång äfven tog det andliga ståndet med sig, erinrar lifligt om den ungerska adelns beslut, när denna adelansåg tiden vara inne att undanrödja alla stridigheter mellan hennes och nationens rättigheter. Hvad som förr skett i Ungern och nu i Sverge, bör lända dessa statskloke män och folkens lyckliggörare till lärdom, hvilka tro, att det aldrig kan å väl, om åt den jordegande adeln förunnas intande på de offentliga angelägenheterna. Blott der, hvarest man vant adeln vid att skilja sina intressen från statens och allmänhetens eller der man till följd af en demokratisk vurm vill hålla henne öfver hufvud aflägsnad från det offentliga lifvet, skall hon blifva stämd mot. hvarje framsteg, huru berättigadt det än är. Men der man icke lemnar hennes intressen åsido och goltyckligt söndersliter sammanhanget mellan. dem och nationens intressen, skall adeln alltid befinnas; gynnsamt stämd för reformer, som ej längre kunna uppskjutas, så vidt hon nemligen begriper att hon, i sin oafhängiga ställning, är kallad att medla mellan tronen och folket. Derföre se vi med glädje Sverges författning. omgestalta sig i nutidens anda. Ståndsrepresentationen med dess tunga och tidsödande omröstningssätt, det ringa afseende som fästats vid borgare: och bondestården inom representationen, måste nu vika för representationen i modern mening. Sverge erhåller numera ett riksråd, som är deladt 1 två med lika befogenheter och lika rättigheter utrustade kamrar; båda kamrarnes medlemmar skola väljas? (o. s. v.; här följer en redogörelse för den nya riksdagsordningens. hufvudpunkter, hvarefter artikeln slutar med följande ord): Sådana äro de väsentligaste grunddragen af den författningsreform, som, det hoppas vi, skall lända Sverge till fördel och på nytt upp: lifva den offentliga andan hos det svenska folket, som förr spelat en så framstående roll ihistorien.? I Hamburg-tidningen Freischitz för den 14 dennes läses: Med denna författningsreform öppnar sig för konungariket Sverge, der under medeltids-ståndens tillvaro mycket naturligtvis måste blifva förstenadt, utsigten till en frisk och fri utveckling. Den nya vallagen skall i Stockholm församla en liberal folkrepresentation och hand i hand med en liberal ministår och en frisinnad konung kan en sådan uträtta mycket. Times innehåller en korrespondens från Berlin, hvarur vi meddela följande utdrag rörande vår representationsreform, utan att anse det vara af nöden att särskildt påpeka de misstag, till hvilka korrespondenten gör sig skyldig: Tvärtemot hvad man i början väntade, ha den svenska riksdagens fyra stånd antagit reformförslaget. Saken är nemligen den, att konungen, af. de talrika deputationer, som tillströmmade från alla delar aflandet, uppmuntrad att skrida till ytterligheter, djerft tillkännagaf i elfte timmen, att han skulle insätta nya medlemmar på riddarhuset, om ridderskapet och adeln förkastade förslaget. Adeln lade således ned vapen med ens och antog den förhatliga reformen med en majoritet al 360 röster mot 300. Men några få veckor förut hade samma ständ insatt de mest oförsonliga motståndare till åtgärden i det utskott, som hade att behandla frågan. Reformen är af stor politisk betydeise. Sedan den svenska grundlagen genom densamma gjorts nästan lika demokratisk som den norskå, är det allutsigt till, att det ofta förnyade försöket att åetadkomma ett politiskt band mellan de båda förenade konungarikena skall göras om igen och bringas till en lycklig utgång. I alla händelser skola norrmännen, som hittills icke velat antaga Sverges enträgna inbjudningar och sammansmälta deras båda olika konstitutioner till en, icke längre finna sina radikala tänkesätt sårade af de alltför. aristorratiska förhållanden, som varit rådande i brödrariket. Sedan nu det nya fö slaget blifvit lag i Sverge, består den nämste åtskilnaden mellan de båda konstitutionerna deri, att konungen eger ovilkorligt veto i Sverge, men deremot endast ett suspensivt 1örande det norska storthingets beslut. Den framgång, reformen haft, har i högsta grad tillfredsställt medelklassen och de lägre klasserna i Stockholm samt helsas äfven af det skandinaviska enhetspartiet i Kjöbenhayvn såsom en mycket löftesrik händelse.? Skulle verkligen rikets ständer vilja bringa regeringen i obehag och förlägenhet, genom att ogilla dess förijenstfulla åtgärder för genomförande af den franska traktaten 24 Göteborgs Handelstidning uppställer i sitt sednaste nummer denna fråga och yttrar med anledning deraf: : ?Det är bedröflligt att denna fråga skalll. kunna ens framställas. Och dock gifver det af bevillningsutskottets atdelning nyligen fat-1