Aftonbladet – 16 december 1865, sida 3

litet hyggligare ut, så är det alltsammans din förtjenst — så tänker Babet. Om Babet hade sett dig sädan jag såg dig på Carnoosie, skulle hon ha blifvit alldeles förbländad.? ?Ja, ungefär lika mycket som du! sade hans hustru med en halft sur, halft leende min. Gilbert log, och derpå suckade han. Det var visserligen mycket angenämt att tala och skämta så der, men morgonens bekymmer stodo ännu lifligt framför honom och blandade galla i ögonblickets sötma. Hvad har du för planer?? frågade Beatrice. ?Fleming hade en skotsk vän, en mr Balfour, som en gång lät mig temligen tydligt förstå, att om jag någongång behörde en vän för att hjelpa mig fram i lifvet, så vore han villig och i stånd att bli denna vän. Jag måste bekänna att jag verkligen litar på denne mr Balfour, som ser ut att vara man för att hälla sitt ord. Jag ska besöka honom i morgon.? Hvad är han för ett slags person?? frå. gade Beit ice. ?En tyst, allvarlig, försigtig men om femtio år. Och du har ingen aning om i hvilken form hans goda vilja skulle kunna komma att visa sig? ?Nej, det har jag inte.? YNå ja, då tå vi väl hoppas det bästa.? Ljuft och äfven beh t är hoppet för deo, som måste slå sig fram genom lifvet. Mc Baliour hade sagt Gilb rt, att han anfräffades om morgnarne. Gilbert gick derför ut tidigt den följande morgonen. Då han höll på att gå ut, ropade Beatrice honom tillbaka; hon hade sett en danfläck på hans rock och borttog den omsorgsfullt.