Aftonbladet – 16 december 1865, sida 3

hon, i det hennes klura ögon strålade. Och derför vill du inte bedröfva mig; men jag måste veta det, Gilbert; skynda dig derför att berätta mig det. 4Jag har lemnat Fleming, sade han. Ni ha blifvit oense. Ja, vi kommo inte riktigt öfverens.4 I hvad afseende då? tJag hade rätt och han orätt i afseende på en kalkyl, och det kunde han inte smälta; det är alltsammans. Jag har på sista tiden anat att så skulle gå, men jag har inte velat säga det vill dig, Beatrice; man få; tids nog veta det sorgliga. Ja, det är verkligen sorgligt, sade Bea trice efier ett ögonblicks tystnad; Smen vi måste finna 0ss deruii, och vi ekola göra det — inte sannt, Gi 2 Jo, naturligivisX, sade han litet otåligt; Soch jag kan nvaturligtvis också få nägonting annat att sköta; det är bara för ögonblicket Bom jag känner mig litet orolig. Och då han tänkte på sin hustru och sina tre bara, kunde han icke qväfva en suck. Beatrice steg upp; gick fram till ett skrifbord och kom tillboka med en tunn bok, som hon triumferande lade i sin mans händer. Nå, hvad är det här?4 frågade han. Jo, min herre, det är Babets sparbanks bok. Babet har femtitre pund och sex pence, räntan oberäknad, insatta i Keasingtons sparbank, och penningarae äro edra — inte hennes. Gilbert rodnade. 4Boatrice, bur bar du knonat få ibop så mycket penningar? frågade han. Beatrice tog upp strumpan och visade honom. Genom det här och åtskilligt annat af samma slag; kort sagdt — genom arbete