Aftonbladet – 16 december 1865, sida 3

sade hon förebrående till sig sjelf. Din man arbetar åt hennes man, men du har varit för stolt för att låta denna stora dam visa sig vänlig mot dig. Det är visserligen inte angenämt, men det kunde ha gagnat honom — det borde du ha tänkt på. Hon lät ett ögonblick arbetet sjunka på knäet, och då hon åter toz upp det, hade hon beslutit att följande nagen göra en visit hos mrs Fleming. Då hon kom till deta sjelfförsakande beslat, öppnades trädgårdsorten och hon igenkönde sin mans steg. on skyndade att öppaa för honom, ty Badet gick tidigt till sängs, och så följdes de åt in i salen. Beatrice intog sin gamla plats, och Gilbert slog sig ned vid hennes sida, i det han lade armen på ryggstödet till hennes stol. Han talade icke genast. tHvar äro baraen? frågade han slutligen. pe ligga redan. tHvad är det som du håller på och gör! åt dem, Beatrice? Tror du kanske alt den är bestämd åt lilla Carls fot?4 svarade hon och visade honom en af hans egna strumpor. Han teg och tryckte en kyss på hennes kind. En aning om sanningen genomilade Beatrice. Hon fällde sitt arbete och såg honom in i ansigiet. Berätta mig alltsammans, GilbertX, sade hon. SBerätta mig allt — jag kan bära det. Han såg ned på henne, och i hans anleta stod allvar, men äfven outsäglig ömhet att läsa. Han älskade henne aldrig högre än i dessa sorgens och pröfningens stunder. SJa,j jag vet att du häller af mig; sade