Aftonbladet – 16 december 1865, sida 2

oe ——XXXX XXX XXX mottagit honom på det vänligaste sätt, och hans närvarande befattning var, om också icke särdeles inbringande, åtminstone synnerligt i hans smak. tsJag tycker mycket om den, Beatrice, sade har till h.nne då de en afton sutto vid det öppna fönstet, medan barnen och Babet voro ute i tädgården, jag tycker verkligen om den, så att du inte behöfver beklaga mig. sKommer du ihåg laboratoriet på Carnoosie ? frågade hon med en suck. Gilbert erinrade sig det mycket väl. Jag önskade att du skulle komma och tega det i besittning; men du var för stolt dertill. Ack, Gilbert, det hade kanske varit bättre om vi hade stannat der. Vära barn skalle ha ärft Carnoosie, och edra döttrar, sir, öfver hvilka ni är så stolt, förmodliger. derför att de ha blå ögon, skulle hvarders fått sig en hemgift. Ack, hvilket pröktigt ställe var inte detta Carnoosie! Träden ; Kensington Gardons äro inte vackrare än de som stodo i min präktiga alle. Antony har väl nu redan huggit ned dem. Du må nte tro, Gilbert, att jag saknar allt detta för min egen skull — det är endast för din skull. Om du bara hade tid och penninoger, kunde du bli en ryktbar man, mycket ner än någonsin mr Fleming !4 Gilbex suckade. Han hade användt många ir på ett mödosamt arbete, som icke öfverensitämde med hans lynne. Ja, att ega törmögerbet vore en god sek, men ännu bältre vire det att kunna fritt förloga öfver sin tid. Emellertid kände han icke någon sorg elkr saknad — han hade gjort sin pligt, och det var något som han icke kunde ängra. I denna anda svarade han också sin hustm. cBeräta mig något mera om mr Fle