Aftonbladet – 16 december 1865, sida 2

beröm öfver Gilbert kunde i hennes öron låta öfverdrifvet. Och så utmärkt han talar engelska, fortfor mrs Fleming; Smen det har ni naturligtvis lärt honomX, tillade hon med ett uttrycksfullt leende. Nej, men jag skulle möjligen kunna tro tt jag en smula förbättrat hans uttal, svarade Beatrice. SDå vi träffades för några år tillbaka, uttalade han inte engelskan så synnerligt väl.4 Nu talar han det utmärkt, och så smakfullt och korrekt; men det kan man inte undra på, när han haft er till lärarinna.4 Hon betraktade Beatrice med mycken huld nedlåtenhet, och hela hennes uppförande röjde att hon ganska väl visste ati hon var huld och nedlåtande. Beatrice log mähända litet stolt och såg ut att vara så temligen höjd öfver en dylik nåd. Detta märkte väl icke mrs Fleming, men hon kände och var helt öfverraeskad af att känna, att Beatrice såg helt annat ut än som en hustru till en man, som var en annans biträde för två hundra pund om året. Beatrice hade aldrig hvad man kallar lefvat i stora verlden, men hon hade varit rik, hon hade bott på ett stort och präktigt gods, i jemförelse med hvilket mrs Flemings hus i London föreföll helt: tarfligt och ringa. Hon hade varit van vid? rikedom, lyx, yppiga vanor och den obesvärade likgiltighet som rikedomen skänker. Ehuru mrs Flemings qvinliga blick uvpptäckte att Beatrices sidenklädning var temligen sliten, att hon icke bar ett enda smycke, som hade något verkligt värde, låg det likväl ett viset något öfver hennes gästs hela personlighet, som gaf henne utseende af en rik dam. Och mrs Fleming var helt förvånad och kunde icke begripa huru detta kom sig. Att det rentaf var en gåfva af natu