Aftonbladet – 16 december 1865, sida 2

var, då jag första gången såg dig på Carnoosie. Och nu äro väl, förmodar jag, några af mina granvaste och bästa fjädrar gängna. Men bry dig inte om det, Gilbert, det återstår ännu tillräckligt många att jag ännu kan lysa litet och inte behöfva skämma ut dig. Hon talade som om bon varit vid det yppersta lynne; men i sitt hjerta kände hon sig dock bekymrad och orolig. Det varnågonting nytt för denna stolta qvinna att äa vid en beskyddares bord. Herr och fru Fleming lefde på gräsen till den fina verlden. Ibland öfverstredo de den och gjorde exkursioner, af Avilka några, nog djerfva infall på de områlen som tillhörde landets magnater; men i slmänhet höllo de sig mellan båda regioverna i ett slags behagligt mellanstadium, dt de stora ibland stego ned och dit tarfigt och simpelt folk ansträngde sig för attkunna klättra upp. Herr och iru Fleming voro af god tamilj voro utrustade med enjganska betydande förmögenhet, ett fördelaktigt utseende, godt hufvud, god ton och garska mycken bild-. ning. De ansågos i allnänhet för mycket behagliga menniskor aft få göra bekantska med, och de flesta af deras vänner oc bekanta jäfvade icke detta omdöme. Deras mottagande af Gilbert och hans hustru var mycket vänligt och artigt. Mrs Fleming tycktes vara alldeles betagen i Beatrice, och som der icke funnos några andra gäster, var nmgänget fritt och ogeneradt. Min man har mycket hög tanke om mr GervoiseX, sade hon i förtrolig ton till Beatrice, då de,voro allena i förmaket, och jag längtade så mycket att få göra bekantskap med denne franske vän. Beatrice log ett stolt och lugnt löje. Intet