Aftonbladet – 16 december 1865, sida 1

STOCKHOLM den 16 Dec. Liksom hos bröderna vestanfjells och på andra sidan om Öresund har äfven underrättelsen om reformens framgång i Sverge framkallat hflig glädje i det kära brödralandet öster om Bottniska viken. Denna lädje är dock, såsom man lätt kan tänka, Blandad med något vemod. Helsingfors Dagblad yttrar efter mottagandet af telegrammet om ridderskapets och adelns votum: Ehuru således ännu ett stånds votum icke är gifvet, kan man dock antaga att denna stora fråga är löst — och löst på ett sätt som i närvarande ögonblick måste draga allas uppmärksamhet till Sverge. Den allmänna spänning, hvarmed reformens afgörande varit väntad i vårt land, den säkra visshet man här uttalat om dess lyckliga utgång, hafva tydligt ådagalagt att vår varma välönskan följt det gamla broderlandet under denna betydelsefulla vändpunkt i dess historia. Det är ett storartadt skådespel att se ett folk endrägtigt sluta sig kring en folkkär och frisinnad konung och dag för dag tillkämpa sig nya lagrar på upplysningens och fortskridandets väg samt slutligen, såsom kronan på verket, utan revolution, i fred och sämja omskapa sin sekelgamla representation för att 1 mera solida och derjemte friare former kunna sträfva vidare under sin antagna lösen: Framåt! samt för att, samladt, starkt och enigt inåt kunna erbjuda en fastare och segare motståndskraft älven utåt och härigenom veta att häfda sin stöj. ning såsom ett fritt och lyckligt folk, Och om än våra lyckönskningar ö:co fullt uppriktiga, är det icke utan, att ej en tanke at vemod blandar sig i glädjen. Så länge ännu Sverge nödgades röre sig i ståndsrepresentationens för vår tid utdömda former var det dock liksom lättare äfven för oss att röra sig i dem och de hade, tyckte man, äfven en större kraft och hållbarhet. Vi stå nu med vår ärfda gamla författning mera ensamma än någonsin.? — — — — Åbo Underrättelser uttala sig på följande sätt: Vi kunna således antaga att denna vig. tiga, i Sverges statslif genomgripande oca af den upplystare delen af nationen med längtan motsedda reform nu blifvit lyckligt genomförd. Vi skulle förneka oss sjelfva, om vi ej erkände att vi med sann och uppriktig glädje helsa denna tilldragelse, af s oberäknelig vigt och betydelse i Sverges historia, — att vi i våra hjertan deltaga i det jubel som helt visst i denna stund uppstämmes inom alla delar af det fordna, kära broderlandet ! Om vi kasta en blick på de utvecklingsmomenter, Sverge under de sednaste åren genomgått, skola vi finna att de ingalunda äro få och obetydliga. Vi se då först och främst tillkomsten af de nya kommunallagarne, hvilka dels åt kommunerna gifvit eu vidgad sjeltstyrelse, dels emellan dem och rikets administration ställt den förmedlande länken: landstingen. Folkundervisningen har under sednaste tider blifvit upplattad såsom en nationens lifsfråga. Det frivilliga nationalförsvaret, yrkesoch handelsfrihet, qvinnans myndighet, ny straffoch sjölag, exporttullarnes upphäfvande, handelsoch sjöfartsiraktaten med Frankrike, Sverges Jernvägsnät, eom till sina hufvudlinier är tullbordadt, — allt detta har under konung Carl XV:s korta regeringstid genomförts, — Och dock måste denna nu genomförda reform, denna ombildning utaf ett föräldradt, af privilegier hägnadt statsskick betraktas såsom det betydelsefullaste af allt som icke allenast under dessa år utan under decennier i Sverges inre historia inträffat. Vi tro oss icke öfverskrida befogenhetens. gräns, då vi säga, att Finland lyckönskar Sverge till den lyckliga utgången af representationsreformen !