Aftonbladet – 15 december 1865, sida 2

Rörande konung Leopolds af Belgien sista stunder innehäller det med breda sorgkanter försedda numret af Indpendance Belge för sistl. måndag några detaljer, hvilka torde intressera vära läsare: Tidningen yttrar: Sedan ett par dagar tillbaka var konungens svaghet af den art, att det afgörande ögon blicket väntades timme för timme. Det var blott hans starka kroppskonstitution, som fördröjde den slutliga Krisen. Natten till förlidne gärdag ansäg man att dem skulle komma: Vid midnatt begålfvo sig mini strarne till slottet Laeken, men den höge sjuke hade nyss insomnat när de anlände. Nägra timmar voro således vunna, men man ;jorde sig emellertid ej några illusioner. et var icke, det kunde icke vara annatän ett kort uppskof. För uvågra dagar sedan hade hertigen och hertiginnan af Brabant jemte deras barn samt grefven af Flandern inflyttat på slottet. Konungen, som ofta. besöktes fuf dem, kallade: dem till. sig i går på morgonen och bad dem att ej mer lemna honom. H. M., som ända till sista ögonblicket var vid sina sinnens fulla bruk, var lugn och nöjd. Hans allt mer törsvårade andhemtning förrådde ensamt att ögonblicket närmade sig, och : han gjorde sig ej heller någon falsk föreställ. ning om sin belägenhet. Omkring kl. 11 f. m. infunno sig senatens president, representantkammarens president samt alla ministrarne, ånyo på slottet. Hr Jules van Praet, minister för konungens hus, haus äldste vän i Belgien, :hans mest intime förtrogne, hans mest tillgifne tjenare, befann Big också der. Efter det dessa funktionärer bliivit införda i den. höge sjukes rum, fingo de bevittna det på en gång mest storartade och rörande skädespel. Konungen var ännu vid full sans. Han var omgifven al sina barn och barnabarn, som badade i tårar, och han omslöt med sina armar hertigianan af Brabant, som knäböjde vid sängen. Konungens predikant, doktor Becker, var äfven närvarande. Då konungen tick sigte på sin gamle vän, Jules van Praet, räckte konungen honom sin hand, tryckte den varmt och lade den sedan i hertiginnans. Några minuter derefter slocknade hans lifs lampa, helt sakta, utan någon kamp och utan att någon af de närvarande kunnat märka när han uppgaf sin sista suck, Underrättelsen om konungens död spred sig i hufvudstaden med. den hastighet, som åt sorgliga underrättelser är framför andra förbehållen. Oaktadt länge förutsedd gjorde den dock ett öfyerväldigande intryck; en hvar påminte sig hvad landet var skyldigt denne monark, som det nu förlorat, och allt hvad det till ersättning gifvit honom af tacksamhet, af den innerligaste, varmaste tillgifvenhet.. Belgiens folk täller tårar öfver hvad som : skett, men med förtröstan blickar. det mot framtiden. Le Moniteur Belge för i söndags. meddelar en proklamation från alla medlemmarne af kabinettet, i hvilken det bland annat heter: ?För att åt Belgien bevara dess frihet, lycka och oberoende, skall Leopold II, som redan eröfrat befolkningens hjerta, följa sin höge faders exempel och han skall finna att hela nationen sluter sig omkring honom för att energiskt understödja honom vid uppfyllandet:af hans ädla och patriotiska mis sion.? Tidningen tillägger, att enligt art. 79 i konstitutionen den konstitutionella makjen utöfvag af ministrarne till dess konunsen aflagt: eden på författningen. Samma dag på eftermiddagen lästes på husknutarne en proklamation af borgmästa ren i Brissel, hr Anspach, i hvilken yttras: Landet lägger sitt förtroende i händerna på sonen till. den konung, som var alla furstar stt föredöme; denne son är född i värt land, han delar våra käuslor och önskningar, likasom vi dela hans djupa smärta.? Äfven trån de militära och kommunala myndigheterna i hufvudstaden utfärdades proklamationer, hetygande den djupa sorg, som träffat landet. Stora folkmassor syntes på gatorna, tyst och allvarligt stämda; illa till aftonen annonserade offentliga nö jen inställdes. Aviilleriet gaf sorgsalut, ett skott hvarje femte minut hela eftermiddagen. Independance yttrar i sin Revue politi1ug för i måndags: Konungens af Belgien öd fortfar att vara enda föremålet för parisarnes samtal. De politiska kannstöparne på restaurationerna sysselsätta sig med att räkna ut tiden, då Belgien skall på ena eler andra sättet annekteras till Frankrike. Ivad skall man väl svara dylika eröfrare pnat, än att vi förstå att vara hvad vi äro ch att vi skola blifva det, Lyckligtvis iner man i de officiella regionerna, der man ågot bättre känner till vära förhållanden, nera klart den allmänna ställningen i Eu opa och de otaliga olyckor, som skulle blifva öljden om Frankrike tilläte sig ätven indi ekt ett anfall på vår nationalitet och vår! beroende. Franska regeringen torde ej lät ig af någon förekommas i att erkänna den ye snveränen, hvicken vi om få dagar skola ylla, och dess vänskspliga förhållande af ranne med Leopold II skall bli icke min re hjertligt än det var till dynastiens stifare. Franska pressen sysselsätter sig naurligtvis lifligt med den tvlytka som drab