Aftonbladet – 14 december 1865, sida 2

ans. sida, och medan trädens grenar tillviftade dem svalka, medan solens strålar ittade fram mellan löfven och vågorna sqvalpade sakta mot stranden, berättade han henne en bitter historia om gäckade förhoppningar och förestående ruin. Kort innan tvillingarne föddes hade den nye doktorn kommit och slagit sig ned i trakten. Han hade genast tagit befolkningen med storm, utan att Gilbert egentligen visste hvarför, och allmänhetens ynnest för honom hade ytterligare ökats efter en lycklig kur, som han hade företagit sig med en sjuk, hvars tillstånd Gilbert hade förklarat hopplöst. Frän detta ögonblick hade Gilbert sjunkit och hans medtäflare stigit. POnekligt är, att hans lycka äristigande ch in i fallande4, tillade Gilbert med en SUCK. Med dessa ord slutade han sin sorgliga berättelse. PMen du kan ju stiga igen, Gilbert?, sade hans hustru och sökte se glad ut. tJag bör vara uppriktig mot dig, Beatrice — jag räknar iote derpå. När förtroendet en gång är borta, så är det inte lätt att vinna det tillbaka; och huru skal! jag väl kunna förmå patienterna att återvända till mig?S Men hvad ämnar du göra, Gilbert ?? uLitar du på mig?? Fullkomligt. 4Vänta då en vecka, så har jag förmodligen någonting att säga dig.? tHnoru det än går, Gilbert?, sade Bea triee, 4så skall du alltid finna mig nöjd med min lott.? De svar:a ögonen, för hvilkas skull Gilbert påstod att ban hade gr sig med ömt och så henne, såg upp till honom s tflitetullt, ett Gilbert, trots sina tunga be: