Aftonbladet – 14 december 1865, sida 2

fullkomlig rvin. Jag anser derför att det är bäst att resa innan jag blifvit besegrad. ?Deruti har du fullkomligt rätt, Gilbert.? Jag har haft många planer, men jag tror att det är bäst att vi flytta till London.? Beatrice betraktade honom helt öfverraskad. sKanske du tror att jag i min egenskap af utländning skall få svårt att slå mig fram der; men jag har goda ntsigter och jag har väl visshet om att der kunna förtjena mitt bröd. Då jag som gosse gick i skola i England, innan jag blef bekant med dig, hade jag en vän, J-mes Fleming, en yngling med skarpt och lifligt hufvud, som blifvit en utmörkt vetenskapsman. Han besökte mig för fem år sedan och tillbragte en veckas tid här hos mig i Verville. För kort tid sedan skref jag till honom för att höra om han ej kunde skaffa mig någon lats, och för ett par dagar sedan fick jag ans svar. Hun beböfver en medhjelpare, en person som är tillräckligt kunnig för att kunna gå honom tillhanda och som inte är för ärelysten för att förakta en sådan befattning. Fär detta biträde erbjuder han mig två hundra pund om äret.? silbert såg uppmärksamt på Beatrice; hennes tårar runno. Det är visserligen inte mycket, började han, men —4 Ack, Gilbert, det är inte det5, inföll hans hustru; men mitt hjerta är nära att brista, då jag ser huru jag bragt olycka öfver dig. För min skull offrade du din ärelystnåd och din stolthet, och nu måste du offra din själ, din tid och din kunska åt en annan, på det att din hustru oc dina barn inte skola behöfva lida nöd. Om du någonsin hyst någon synnerlig längtan