Aftonbladet – 13 december 1865, sida 4

rampen så förfärlig, att den sjuka upphäfver le gräsligaste jämmerrop — och att dertill hungra, ida brist på allt! O, det är mer än förskräck. igt! Den olyckligas tillstånd är här i korthet ramstäldt; gån sjellva att se henne, för att öf fertygas om sanningen af hvad jag anfört. I hu et N:o 12 vid Rörstrandsgatan, till höger inpå sården, dörren längst bort, försmäktar detta ar nodets och de oerhörda plågornas offer. Men ör dem som finna vägen dit alltför lång, är istor inlagda i Hrr Huldbergs boklådor å Norr ro och Regeringsgatan samt Hr Fahlstedts vic Stadssmedjegatan. På samma ställen finnas läkare-, prestoch ordningsmansbetyg angående den lidandes beho och frejd. — Gifve Gud sin rikligaste välsignels it enhvar, som lemnar en skärt, vore den än al rig så liten. Stockholm den 6 November 1865 Wilhelmina Stålberg. Sanningsenligheten af ofvanstående berättels: ntygar jag, med det tillägg, att jag sällan be vittnat ett större och mera hjertslitande eländ in detta. Hsrjemte får jag upplysa att jag, un ler de 27 år jag känt barnmorskan fru Wilhel nina Engström, många gånger varit i tillfäll att bevittna hennes vaksamhet, omtanka oci klokhet under utöfningen af hennes maktpålig ande yrke, och jag anser henne, genom städs visad varm menniskokärlek, gjort sig förtjent a allmänhetens välvilja, helst jag för min del ä ullt öfvertygad, att hon till stor del ådragit sig len svåra sjukdom, hvaraf hon nu lider, genon försakelser och ansträngningar i de tarfliga bo städer, der hon kanske hufvudsakligen varit an itad. F. A. Cederschjöld.) Att Barnmorskan fru Wilhelmina Engströn ill följd af en flerårig och med särdeles svår plågor förenad sjukdom, fortfarande är alldele förmögen att med något slägs arbete bidrag; ill sin nödtorlitiga bergning, intygas. Stockholm den 4 Nov. 1865. J. F. G. Keyser,