Aftonbladet – 13 december 1865, sida 4

Till den välgörande allmänheten! Ater.ett vädjande till andras hjertan och kassor! Åter ett rop om förbarmande, i Guds och mensklighetens namn! Måtte alla de, som läsa detta och kasta en blick på underskriften kunna förlåta mig, att jag så ofta tar allmänhetens aldrig tröttnande godhet i anspråk! Mähända gör jag ett missbruk deraf. Dock — jag kan ej motstå deras bön, som tigga om några rader af min penna — jag kan ej bevittna en sådan förfärlig nöd, utan att på mitt sätt söka dess afhjeipande. Wilhelmina Engström, nära 65 år gammal, som under 28 ärs tid med barnmorskeyrket redligen försörjt sig, jemte flera af sina anhöriga, har för sin ålderdom ingenting kunnat hopspara, utan befinner sig nu i den yttersta fattigdom. Dertill är hon sjuk. Store Gud, hvilken sjukdom. Det är ett obotligt ryggmärgslidande hvaraf hon plågas, förenadt med den våldsammaste kramp, jemte lamhet i hela kroppen samt svullnad i fötter och ben. Hon kan icke arbeta, ty hon förmår ej röra sina händer. Så har hon nu under 5 års tid varit samt de sista 3 åren natt och dag suttit i en gungstol, hvilken oupphörli gen måste vaggas, för att lindra plågorna. Upphör vaggningen för blott en enda minut, så blir På ALB. BONNIERS förlag