Aftonbladet – 13 december 1865, sida 3

PDiskonto 5(2 proc. Daninark 2007s. Spanmål stilla. Kaffemarknaden förrättningslös. I engelska banken väntas förhöjdt diskonto. BLANDADE ÄMNEN. — Under det man i Upsala, i anledning af representationsreformen uttryckte sin glädje bland annat medelst en allmän ilumination, observerade studenterna att riksdagsman Sundvallssons vid torget belägna lokal icke var upplyst. I största hast anskaffade de genast några marschaller som anbringades och tändes utanför nämnde lokal. Genast derefter telegraferades till hr Sundvallsson i Stockholm att äfven hans lokal var festligt eklärerad i anledning af den.stora segern. — En förskräcklig olycka tilldrog sig lördagen den 25 November på Alexandra-teatern i S:t Petersburg. Der spelades af de tyska hofskådespelärne den bekanta operetten: Tio flickor och ingen man. Föreställningen nalkades redan sitt slut, då m:lle Louise Ehlers, som i piesen spelade mexikanskan Giletta samt just hade med vanligt behag och lit dansat en kachuchay; böjde knä7 invid raämpen:samt i en retande ställning slog sina .kasiagnetter. Plötsligen antändes då de lätta gasunderkläderna af lampan i: sufHörluckan, och i ett nu stod den olyckliga i eld och lågor. Ett genomträngande skri af förfäran skakade huset. Den arma flic: kan, utom sig af förskräckelse, ropade, sprang vildt omkring samt bad om hjelp. De andra skådespelerskorna, för det mesta klädda på samma sätt som mille Ehlers; skyndade bortåtalla håll. Herrarne Lobe och Zimmerman försökte att släcka lågan och förde bort den nistan afdånade skådespelerskan, : Ridån föll. En del åskådare skyndade bort af fruktan för en teaterbrand, men större delen stannade qvar och ropade på regissören, Tollert. Efter en stund framträdde hr Töllert och förklarade, att mille Ehlers fått svåra brännskador på venstra armen och högra benet samt befann sig i en vådlig belägenhet, men att man dock, med Guds hjälpa hoppades att allt skulle få ett godt slut. Härpå aflägsnade sig publiken, sedan densamma uttryckt sitt deltagance för m:le Ehlers. Tyvärr har man sednare erfarit, säger Journal de S:t Petersbourg, hvarifrån vi låna denna notis, att m:lle Ehlers sväfvar i en mycket stor fara. — Ett uppträde på Theatre Frangais. Från Paris skrifves den 8 Dec.: I går afton var Theätre Francqais skådeplatsen för en skandal, sådan man förr då och då kunde få vara vittne till på Odon eller boulevardteatrarne. Anledningen härtill var första uppförandet af en pjes med namnet ?Henriette Marechal, författad af bröderna de Goncourt. Publiken var på förhand afvogt stämd mot stycket. Man visste att det skulle förekomma sångnummer deri — någonting oerhördt på Theäåtre Frangais — och att författarne beagnat ett språk, som förr var på modet i våra aubourgs, men hvilket efter hand arbetade sig fram still: boulevarderna och de: högre kretsarne och för närvarande kan skryta med att vara upp: taget i den franska hufvudstadens högsta cirklar, hvilka ända till i går afhållit sig från att besöka Theåtre Frangais. Dessutom hade man fått veta, att endast inflytande från högsta ort gjort det för hrr de Goncourt möjligt att få sitt machverk gifvet på Theåtre Frangais, med ett ord, såväl alla beundrare af denna verldsberömda scen och det der talade rena franska språket som de, hvilka ej tycka om inflytanden från högre ort — bland dessa Qvartier Tatins studerande ung dom, som nu var talrikt representerad — hade å förhand beslutit att bereda det profana stycet ett grundligt nederlag. Och det blef händelsen också med Henriette Marechal. Under första akten gick allt bra, men i den andra brast stormen lös och räckte genom hela tredje akten, och vid ridåns fall öfver sista zkten hade oväsendet urartat till ett olidligt skrän och tjut. Skådespetaren Got stod öfver tio minuter framför publiken utan att kunna få yttra ett ord till angifvandet af författarnes namn. Slutligen kunde han under en liten paus i den storm, som dånade genom teatern, framkasta ordet Goncourt, men hans röst kunde ej mer höras för det skrik, de genomträngande hvisslingar, som med förnyad häftighet uppstodo och som snart uppfyllde korridorerna, foyern, ja till och med platsen utanför teatern. Sedan uppförandet af Edmond Abouts Gaetana på Odeon har man ej sett motstycke härtill. Polisen intervenerade icke; politiken bildade ej i detta stycke bakgrunden liksom i Gaetana och man tillät derföre publiken hållas. Frågar man nu om hrr de Goncourt förtjenat en sådan afstraffning, så kan man med skäl säga ja, ty, oafsedt att pjesen alldeles icke bort höra till Theåtre Franqais repertoire, är detsamma blott en erbarmlig efterapning af åtskilliga machverk af samma sort. Första akten är ett lumpet upptåg, den framställer en bal på Stora operan, der styckets hjelte beskyddar sin älskades mor och kurtiserar henne utan att känna henne. Andra akten är en komedi, hjelten förälskar sig i modren, och dottren, hans fästmö, känner till hela förhållandet. Tredje akten är ett löjligt sorgespel, ty fadren skjuter ihjäl dottren, emedan han ae henne för den äktenskapsbrytande och kärlekslösa modren. På en boulevardteater skulle dylika saker också bli uthvisslade, till och med om de vore tagna under armarne af högt stående personer.