Aftonbladet – 13 december 1865, sida 3

MUEUURTIURI UCI a ICLTIBUTE AVDv: (Införes på begäran.) En ärestod åt Sten Sture don äldre! Bragden och folkens stora historiska skiften äro alltid en frukt af andens starkhet och ljus; men denna inre storhet, då den tagit mandom och vuxit ut till seger och derigenom beredt menskligheten lysande och lyckliga öden, har städse af folkslagens beundran och tacksamhet blifvit omgestaltad i ett yttre, hvilket genom anblicken ständigt leder minnet och hågen tillbaka till dess andliga upphof och sålunda drifver alla ädla själar till stora handlingar af hjeltemod, snillebragd och fosterlandskärlek. Så hafva alltid de bragdlystna folken antingen genom den mossiga runstenen eller den glänsande malmstoden ärat andens storhet, allom till efterföljd: och det historiska minnesmärket har sålunda för dem blifvit ett behof. Att det af ålder var fullt af bautastenar i Norden, hvarest, såsom skalden säger, ryktet uppå trötta vingar ifrån rnnsten och till runsten flyr?, det vittnar högt för oss, att äran och bragden här alltid voro hemmastadda och hedrade. Då svenska folket nyligen genom snille och mångas mod på en af dessa fredens stora batalj dagar vunnit en lysande folkseger, som först har gifvit vårt folk dess fulla rätt till dom i egna och landets angelägenheter, böra vi väl betänka, att sådana segrar ingalnnda vinnas med ens och ej heller nu vunnits af oss allena som nu trampa Sverges jord, utan blifvit förberedda genom de många förpostfäktningarne för friheten i forntidens skuggor och af våra fäder i medeltidens vildsköna halfdunkel samt sedermera, så att vi nu ändtligen midt i freden lätt nog mäktat vinna denna minnesvärda folkseger, eller det nu antagna representationsförslaget, som kan blifva oss så välsignelserikt om vi bruka det rätt och med sans. . Om vi med andeblicken öfverskåda den långa raden af våra fäder, som kämpat för friheten och vårt folks storhet, se vi i våra minnens valhalla täta flockar af hjeltar och storverksmän med blixtrande svärd och oförvissneliga ärekransar; men — utom få af våra allrastörsta konungar — står bland dem ingen i tankex och bragden på en så ren folkgrund och i ett så klart minnets ljus som Sten Sture den äldre. Ty, oaktadt fäderneslandets svaghet och allt split, mäktade han med ovansklig vishet och kraft berga det sönderslitna -fäderneslandet derigenom att han räddade det från dess 2:ne farligaste yttre hufvudfiender den tiden, då han nemligen, 1 spetsen för den trofasta bondeskaran under Sankt Jörans baner, grundslog den danske riddarhären på Brunkeberg — märkvärdigt nog midt i Sverges nuvarande hufvudstad! — samt med en anskrämmelig knall jagade moskoviterna för långa tider bort från våra gränsor i öster. Sedan grundlade han för all framtid vår folkfrihet i dess fordna skepnad mot frälseförtrycket genom att ständigt kalla borgare och bönder till rikadagarne, och-sluthgen. tände han den högre folkupplysningens heliga eld då han grundlade högskolan i Upsala samt i riket införde boktryckerikonsten, hvarigenom allt. .han. på förhand bländade Roms skumögda och vådliga prestvälde. Och att han i allt öfrigt med kraft och vis! lefdesoch med allas välsignelser dog en sann fäderneslandets fader samt i häfden qvarstår såsom den svenska fo!kfrihetens och upplysningens sannskyldige grundläggare, det vet en hvar. Men ingen offentlig gärd af hågkomst och tacksamhet har ännu blifvit egnad den vördade riksföreståndaren. utom de. kransar som skalderna fästat kring hans hjessa. Derföre föreslå vi, då svenska folket nyligen vunnit en så stor frihetsseger genom representationsförslagets antagande, att det nya Sverge nu må resa en minnesstod öfver denna stora händelse och med detsamma deruti tförkroppsliga den svenska folkfrihetens ädle grundläggare, eller att här på slagfältet å Brunkeberg uti vår sköna hufvudstad resa en ärestod åt riksföreståndare Sten Sture den äldre. — Brunkebergs kullar äro längesedan utjemnade; men den seger som der fordom vanns, dess välsignade följder och den store man som der segrade, glömmes aldrig, får aldrig glömmas. Hans bild måste nu med folkfrihetens nyårsdagi Sverge i förnyad gestalt framträda för våra blickar och tala högt till våra fosterländska sinnen. Må nu Stockholms stadsfullmäktige, våra nya folkombud och hela svenska folket besluta, att på Bronkebergs. torg resa en minnesstod å Sten Sture den äldre till häst, i striden för folkfrihe: ten och ljuset företrädd af bonden Björn den starke med sitt breda slagsvärd, samt (utom annat) med undeiskriften: Den 14 Okt. 1471 — den 8 Dec. 18657. Mån I då uträtta detta, I, den svenska frihetens nya målsmän! och låtom oss ej tro, att ridderlighetens anda är utdöd ibland oss derföre att riddarhuset nu är tomt; nej, resen snart den ädle Stwrens bildstod till en hög föresyn för oss alla och låten hela vårt folk, förädladt af hans anda, der få inträda! Thielvar. Endast såsom ett bevis på, huru mångfaldiga och långsökta projekter, det ena besynnerligare än det andra, kunna uppstå, i afseende på firandet af representa:ionsreformens genomförande, ha vi, på,den aktade författarens enträgna begäran, infört ofvanstående, Förslagen skola utan tvifvel blifva så mångahanda och den ene söka öf. verträffa den andra i fyndighet, ända tilldess det rätta ögonblicket är förbi, och ingenting alls blir af, såvida man ieke afstår från alla konstiga funderingar och helt enkelt förenar sig om det, gom utan allt tvifvel vore gagneligast och som synes ha en öfvervägande allmän mening för sig i hufvudstaden, nemligen upprättandet af en Akademi härstädes, som kan vara en lefvande minnesvård af den stora reformen och verksamt bidraga att sprida den medborgerliga bildning, genom hvilken denna reform kan visa sig fruktbringande och alstra en sund, kraftig och ädel nationalanda. Till Redaktionen af Aftonbladet. Då med anledning af representationens ombildning, åtskilliga förslag snart torde förekomma rörande passande samlingslokal för landets representanter, ett parlamentshus, hemställer en af bladets prenumeranter, huruvida ej tiden nu vore inne att äter upptaga frågan om Helgeandholmens ordnande och 1 sammanhang dermed kongl. hofstallets förflyttande till annat ställe, t. ex. Skeppsholmen. För uppförande af ett representanthus torde knappast inom vår vackra hufvudstad finnas någon mera värdig plats än denna. Annu är det tid att profitera af konung Oscars oegennyttiga och vackra gåfrta af da kanal familien tillhA