Aftonbladet – 13 december 1865, sida 2

BEATRICE. Roman I tvenne delar. Jalia Kavanagh Det vet jag inte; men ni känner denne man, och alltsedan Gilbert gifte sig med er, hatar han honom. Jag hörde en gång af en händelse honom och Antony ta!a med hvarandra om Gilbert, och det var tydligt att de hade någonting emot honom, ty de skrattade och hånade på sitt vanliga ohyggliga sätt.? Nå, hvad sade de?? ?Det enda, som jag tydligt hörde, var havs namn.? Är det längesedan?? frågade Beatrice, som hoppades att det var om Verville som deras samtal rörde sig, Så der vid pass en fjorton dagar.? Rosy, försök att erinra er hvad de sade.? Men Rosy skakade på hufvudet. Hon kunde icke erivra gig något, eller rättare sagdt, hon kunde endast upprepa afbrutna ord och hotelser, i hvilka Gilberts namn hade varit inblandade. Beatrice kände sitt mod svigta. Den osynliga faran är värre än den som ögat mäter med en enda blick och hvars chanser det åtminstone han uppskatta. Hvad kunde rr Gervoise göra hennes man? Hade han icke plundrat honom på hans mödernearf? Detta var visserligen en tartlig hämd för mr Gervoise; men om hans hat antog en mera verksam och bitter skepnad, hvad kunde väl bli följden dera:? ?Nå?, sade Rosy, som satt och betraktade henne, hvad ämnar ni -göra?? Jog kan inte göra någonting deråt.? 2) Se A. B. n:r 183—197, 199, 201—207, 209 2A1—216, UB—222, 224—227, 229--233, 235—237, F40 AR MAT--25I, AM, A7--AKR. IGN. MI 264, 267, 268. 271-—275, 280 och 283, Extrabimdet den 5 Det. samt oc 283—288